Det där med att få lite panik!

  

CC34 Presentation1

CC4

 a

vCC62

 Presentation1

 

CC59

 

bukett

 Kopia av DSC_6644

sko

DSC_6941

b

 

Kopia av DSC_6836

.

.

Alltså.

.

Jag fick det ärofyllda förfrågan att fotografera mina vänners bröllop i somras.

Å jag tackade ju så klart ja.

För det är lite sådan jag är.

Dras med. Gillar utmaningar. Tror att jag fixar allt.

Men.

För första gången ever,

fick jag panik.

P. A. N. I. K.

.

Jag har ju fortfarande en liten skiten Canon 1000D med ett objektiv som är…

tja… not good i allafall.

Å mitt teleobjektiv var trasigt.

Å så började jag att tänka i den där berömda negativa spiralen som ju alltid börjar snurra snabbare och snabbare.

Jag drömde mardrömmar om fotograferingen

och att jag knappt inte ens visste vart startknappen på kameran satt.

Överallt såg jag de vackraste och skarpaste av bröllopsbilder

och insåg att man minsann måste ha en grym kamera

och måste vara grym på bildredigering.

Å jag har inget av det.

Lite så tänkte jag.

Alltså.

Panik deluxe.

.

Så.

.

Jag ringde brudparet och sa att jag inte skulle fixa det.

Att de skulle fråga en riktig fotograf, med riktig utrustning som liksom kan allt.

Som liksom inte kan sabba deras dag.

.

Å det var då.

När jag liksom lättade hjärtat från all fotograferings-panik som sakerna föll på plats.

För.

Ibland behövs det bara den bästa av vänner.

Som liksom säger exakt de där rätta orden.

Som säger att ”vi vet att du fixar detta” ,”vi vill att Du, ingen annan, fotar vår dag”

och ”vi löser det här tillsammans”.

.

Å det gjorde vi ju.

Men lite hjälp från annan vän som lånade ut sin Nikon med teleobjektiv till mig

(har aldrig hållt i en Nikon innan och kan ju som sagt väldigt lite om kameror så det var en chansning)

och så fick jag en extern blixt i present

och så gjorde vi det.

.

Ja.

Vi.

 

För hade det inte varit för dig C, som har de varmaste av hjärtan, hade jag inte gjort det.

Jag tackar Dig för att du fick mig att växa.

Att du trodde på mig när jag inte själv gjorde det.¨

För det finner jag knappt inga ord, men har evig tacksamhet i mitt hjärta.

Jag tackar Dig och din C för att jag fick följa er tätt, tätt

och uppleva Er dag på ett helt annat plan.

Ni är så fina!

Ni två.

Å denna, denna härliga kärlek.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun

 

 

.

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika

16 reaktioner till “Det där med att få lite panik!”

  2. Ja jösses, jag har också en 1000D och jag undrade lite hur i hela friden du lyckades ta så vackra bilder med den plus utan bra objektiv. Det går ju liksom inte (jag fixar iaf inte det). Men fotona är ju galet vackra, vilket tur att du fick låna en annan kamera och ett bra objektiv för det där fixade ju du galant. Var stolt!

    Gilla

    Svara

  4. Bilderna blev ju jättefina!!!!! Glad att gamla Nikon gjorde sitt jobb och lyssnade på kommendör Marika- och gjorde som du ville. Synd att man redan gift sig… Kram H

    Gilla

    Svara

    1. Tack Helena! Hade inte fixat det utan din hjälp!!!
      Bilderna ovan är tagna både med min gamla Canon och din Nikon. Jag bytte som en galning mellan dessa hela dagen :). Fick frågan vilket objektiv det är till Nikon? Vet du??
      KRAM och evigt tack ❤

      Gilla

      Svara

  10. SÅ fina bilder!! Wow! Jag tycker att du ska vara stolt och att du tog steget. Vilka vänner du har som stöttar dig. Jag hade lätt anlitat dig som fotograf 🙂 Och vilken otroligt fin klänning hon har. Skulle kunna tänka mig något liknande.
    Kram Josefin

    Gilla

    Svara

  12. Bilderna är såå vackra att ja får tårar i ögonen, som att de skulle vara något ovanligt he he men de var verkligen så att ja kolla en gång till o tåranrna bara strömmar ned på mina kinder. Tankarna går till allt de vackra som omger ett sånt här ögonblick. Det är väl en bra komplimang till dej. ( önskade att ja hade en sån kamera) men det var DU som tog bilderna. Kram fr den gamla

    Gilla

    Svara

  13. Liebe Marika,
    diese Fotos sind sowas wie traumhaft! So fein, so zart, so voller Poesie und Liebe! Sowas in der Art hätte ich mir für meine Tochter gewünscht. Denn, es ist wahr: nicht die Kamera macht ein gutes Foto aus, sondern der Photograph. Er ist der Filter. Durch seine Gefühle, Intelligenz, Sensibilität werden die Fotos gefiltert. Kein Photoshop kann so viel leisten, wie dieser emotionale Filter! Und einen guten Geschmack und Begabung braucht man auch. Du hast es wieder einmal bewiesen, dass du das alles hast!
    Liebe Grüße

    Susanne aus Budapest ( alias Hemfeminin)

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: