Det där med mitt Mecka!

   .

.

Alltså.

.

Igår var jag och underbaringarna och hälsade på i mitt Mecka.

Ja.

Ni vet till ett sådant ställe dit man skulle kunna gå hur långt som helst för att få komma till.

Där det bor människor som alltid står på farstukvisten och vinkar när man kommer och hälsar på

och vinkar när man åker.

Ett ställe som ger själen precis allt det som den behöver.

Frid. Stillhet. Värme.

Där jag kan vara jag. Å underbaringarna får vara precis som de är.

Ett ställe dit man är välkommen med både sina sorger och sina drömmar.

Ett ställe där allt det där som är äkta i livet får sin verkliga mening.

.

Å så talar vi om livet i stor och livet i smått.

Vi talar om hur vi ska ta till vara på våra styrkor.

Vad vi kan göra tillsammans för att bli ännu starkare.

Å så spelar vi fotboll.

Bland nyfallna oktoberlöv och värmande höstsol,

till ljudet av skrattande barn och korna i hagen och en halvt om halvt sovande katt som publik.

.

Å jag verkligen älskar känslan.

Att vara fulltankad med möjligheterna av att livet blir vad man gör de till.

Det blir vad man fokuserar på.

Fokuserar man på yta får man ett tunt liv där man bara traskar runt i andras fotspår.

Inte vågar vara den man är.

Men fokuserar man på hjärta så får man ett liv fullt av oändliga möjligheter.

Man trampar upp ny mark.

Går dit man själv vill.

.

Å jag väljer att vara sann mot mig själv. Även om det innebär att man tappar en del människor på vägen.

Å de man tappar. Tja…. det är ändå som löven på träden.

De blommar en stund men vissnar och faller till marken ändå till slut.

De liksom förbrukar sig själva.

Så jag håller mig till stammen.

Den som bara växer sig starkare och starkare och står stadigt år efter år.

.

Å där. Där ute i mitt Mecka. Finns stammen.

Mitt bland alla de fallan oktoberlöven.

Är inte det symbolik så säg
😀

Amen. Punkt och Halleluja.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun