![[i huvudet på] marika axén](https://defaultcustomheadersdata.files.wordpress.com/2016/07/blur.jpg?resize=1200,280)
Halsduk, vantar och tischa från Lindex.
Jeans (Circle of trust) och kofta (Vintage by Fé) från Modesto.
Smycken från by Billgren.
.
.
Alltså.
.
Jag vet inte om det är hösten och mörkret som börjar få mig i sitt lite trötta grepp.
Eller om det är jag.
Men.
Allting, just nu, känns lite dovt. Lite trögt.
Ni vet som den där känslan när man går ute dagen efter en snöstorm och allting bara är stilla
och snön dämpar alla ljud.
När det känns som att hela världen håller andan och de få ljud man hör låter som om de gått genom bomull.
Den känslan.
Nästan som om jag vore inuti en bubbla.
.
Kanske är det bara mitt behov att avskärma och kanalisera min energi
som gör att allt känns lite… eh..hm.. flummigt?
Att jag ser till att sålla bort allt som tar energin, så att jag orkar.
För det är det enda jag fokuserar på denna veckan.
Att orka.
.
För imorgon åker jag till Halvvägs och lämnar barnen.
Då har de inte sett sin far på sex veckor.
Sex veckor är en evighet och lite till för ett barn som saknar.
Jag vet det.
För det är jag som torkar deras tårar.
Å det enda jag kan göra är att hålla dem lite närmare, hålla dem lite längre och älska dem ännu mer.
Och fokusera.
På att älska dem bortom Halvvägs och tillbaka igen.
Få dem att känna att jag alltid är hos dem, även att jag inte sitter bredvid dem.
För jag tänker aldrig, aldrig ge dem något annat
än att de känner att de själva äger rätten
att älska och sakna båda sina föräldrar.
De SKA få älska och längta efter båda sina föräldrar.
De ska aldrig behöva få känna skuld över det.
Det är ju inte deras val att det blivit så här.
.
Så.
.
Jag befinner mig i min lilla fokuserings-bubbla just nu.
Å där får bara tre plats.
.
KRAM
.
// Inredningsfrun å lite halvflummig för tillfället
.
.
Psssssssssst…… För lite mer än en månad sedan inhandlade jag torgvantar.
Då var det 19 grader varmt och kylan kändes lååångt borta.
För efter en massa år av ”äh-jag-köper-dem-när-det-blivit-kallt” och lite ”attans-alla-snygga-vantar-är-slut”
har jag lärt mig att slår man inte till direkt så är det för sent.
Så.
Nu är jag extra nöjd över att mina nygamla torgvantar (från Lindex)
äntligen får pryda mina aningen oktoberkalla fingrar.
Bästa!!
[i huvudet på] marika axén 
kram & kärlek till er alla tre.
GillaGilla
Hejsan 🙂 Första gången jag kommenterar här…
Iaf så köpte jag också torgvantar för ett tag sen, just för att inte gå miste om dom nu 😉
Och vet du! Jag drog på dom utanpå mina skinnhandskar 😀 Snyggt snyggt blev det!! Ett litet tipstips bara 😉 Och kör försiktigt sen ❤
GillaGilla
Bubblan är en skydds mekanism för människor, den kommer att släppa ut dig framöver. Då har du fått en massa erfarenhet som du kommer ha nytta av i framtiden. Det är fantastiskt med alla erfarenhet man får pröva genom livet.
GillaGilla
Hej
Åh vad fint skrivet ang dina barns situation. Å vad klok du är i dina tankar och beslut♡
Mvh en anonym läsare av din blogg
GillaGilla
Den där fokuseringsbubblan känner jag igen, när man bara fokuserar på att orka och ingenting annat, livet runt omkring sätts på pausknappen liksom.
Varmaste kramen till dig
GillaGilla
Vad klok du är! Det är så rätt tänkt. Att du tänker på att barn behöver båda sina föräldrar! Tänk att det idag, när vi är så upplysta, ändå finns så många separerade som inte tänker så! Jag tycker det är så sorgligt, och så ego. Men du är klok!
GillaGilla
Snygg outfit och smycken!
Kram // Therése
GillaGilla
Ja, ibland tar det massa kraft bara att orka existera. Power to u darling ❤
GillaGilla
God morgon 🙂 Ibland känns allt lite upp och ner och lite flummigt. Här är jag inne i en riktig trött svacka med, men jag vet att efter regn kommer sol så snart är du på topp igen.
Se till att vara lite extra snäll mot dig själv ❤ kram
GillaGilla
Tack för du delar med dig av dina tankar och känslor kring detta jobbiga, att vara stark och vara den ”kloka” i detta seperationsträsk är inte alltid lätt. Men jag känner som du. Våra små är viktigast och de ska få älska och sakna båda föräldrarna – det är mitt mål; att vara min flickas trygghet och aldrig aldrig dra ner henne i den soppan som kan bli av allt det här. Det känns skönt att läsa att det är fler som tänker som jag. I slutändan är det våra små som räknas. Men när pappan inte prioriterar som jag – då skär det i hjärtat – inte för min skull – för hennes. Hon som är Livet. Jag har lovat mig själv att finnas där – varje steg – varje tår men också varje skratt, oavsett om det är hos mig eller hos honom.
GillaGilla
Tack för att du besökte min blogg, kul att du gillade den!
GillaGilla
Tack för din fin fina blogg.
Vissa dagar måste vi tillåta att vara som en bergochdalbana.
Efter regn kommer solsken heter det ju även om det känns tungt.
Kram till dig!
GillaGilla
Riktigt snyggt halssmycke, me like a lot.
GillaGilla