Det där med att fått brev från det förflutna!

.

.

Alltså.

.

Härom dagen damp det ner ett brev till mig från mig.

Ett brev som jag skrev för över tjugo år sedan (det var något hitte-på som posten gjorde för tjugo år sedan).

Å det som var riktigt, riktigt roligt är, att jag aldrig, aldrig, aldrig har tänkt på det här brevet förens jag höll det i min hand igen.

Å det var ömsom skratt och ömsom tårar i ögonvrån när jag läser hur mitt liv var när jag var fjorton.

Samma känslor som far igenom kroppen.

Att man kunde ha så många tankar och funderingar!

Att alla ens problem vid den tiden kändes avgrundsstora och olösbara

fastän att de egentligen inte ens var problem om man jämför med ens problem idag.

Men det är ju så när man är fjorton.

Allting i livet kan ju stå och falla på att ens kompis väljer en annan kompis eller att man aldrig fick den där killen som

man gick och var hemligt kär i hur länge som helst.

Iallafall.

Brevet till mig själv blev mer än inblick i mitt liv precis när jag skrev det.

Det som hände kring mig just där och då.

Jag önskar dock att jag hade skrivit fler tankar och funderingar över framtiden och hur mitt liv såg ut nu 2014.

Men jag började ändå brevet med att gissa att jag skulle vara gift, ha två barn och jobba som lärare.

Så.

Jag antar att jag inte var så fel ute ändå fast det där med gifteriet gick åt pipsvängen :D.

.

Men ändå.

Så coolt.

Att öppna det där handskrivna brevet som posten bevarat i tjugo år och få läsa mina egna tankar i ett brev till mig själv.

.

Lite ”heja-heja-bra-idé” på det kan ju känna och hoppas att posten

kan göra om samma sak igen så att jag kan få ett brev från mig själv om tjugo år igen.

 

Är det fler än jag där ute som blev lika förvånade som jag över att fått sitt egna brev på posten?

.

KRAM

.

// Inredningsfrun med flashback deluxe

.