Det där med ettan!

Alltså.

Jag vet inte hur många av er som åter sitter vid era arbetsplatser

och är inne i vardagens rutiner igen.

Jag vet inte hur ni känner,

men jag kan inget annat än att tänka på att

det ska bli spännande att se vad sista delen av detta år har att erbjuda.

Stora börjar ettan och det är ju spännande

att det förmodligen pirrar nästintill lika mycket i min mage som i hans.

Ettan.

Minns ni?

Jag kan fortfarande minnas doften av nytt pennskrin och vässade blyertspennor,

känslan av att känna sig stor och liten på samma gång

och den höga augustiluften med sina kyliga fuktiga morgnar och heta eftermiddagar.

Känslan av att inte riktigt veta vad det innebär att börja skolan som fladdrar

runt i kroppen och som gav mycket spring i benen kontra

blandningen av rädsla och respekt inför personen som stod framme vid katedern

och som skrivit ”Välkomna” med snirklig skrivstil

omringad av en grön krans av blomblad

på svarta tavlan.

Han börjar ettan snart.

Min lilla Stora.

Å jag undrar stilla vart tusan tiden har tagit vägen?

KRAM

♥

// Inredningsfrun

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika

6 reaktioner till “Det där med ettan!”

Emschen skriver:

augusti 5, 2015 kl. 2:01 e m

Min store börjar också ettan nu i augusti. Jag ser framemot att åka och handla ryggsäck med honom. Köpa ett pennskrin och klä in hans böcker i snyggt papper. Jag minns första dagen väldigt väl, jag vet var i klassrummet jag satt och jag minns att jag stolt kunde säga både mitt personnummer och mitt telefonnummer. Jag minns också en av de första ”riktiga” skoldagarna då vi mätt hur långa vi var, jag nådde precis upp över tavelkritshållaren du vet där längst nere på tavlan. Tänk så liten jag var. 🙂
Åh det är speciellt nu när första barnet börjar ettan. Jag vet inte heller var tiden tagit vägen.
Kram

GillaGilla

Svara
Annika skriver:

augusti 6, 2015 kl. 10:18 f m

Ja, visst är det helt sjukt vad tiden går. Min äldsta har precis fyllt 18 år och börjar sista året på gymnasiet, mellandottern som är 16 år ska till USA och gå på High school i 10 månader. Fattar du min separationsångest? Även om jag vet att hon kommer att få ett äventyr att minnas hela livet. Och Lilleman börjar 5:an. Min minsting är så stor??? Hoppas din store kommer att tycka om att gå i skolan. Kram Annika

GillaGilla

Svara
1. marika skriver:
  
  september 3, 2015 kl. 8:39 e m
  
  Förstår din separationsångest :/. Ja, han verkligen älskar det :). KRAM ❤
  
  GillaGilla
  
  Svara
Kamilla skriver:

augusti 7, 2015 kl. 11:49 e m

Jag minns verkligen min första skoldag, min vita väska med axelrem och blom brodyrband vid framfickan. Första klass är säkert pirrigt och en dag många minns med kill i magen.

Önskar sonen en bra skolstart.

Kramis.

GillaGilla

Svara
1. marika skriver:
  
  september 3, 2015 kl. 8:38 e m
  
  Tack snälla. KRAM ❤
  
  GillaGilla
  
  Svara
Therese skriver:

augusti 17, 2015 kl. 12:13 f m

Härlig läsning. Min stora börjar också ettan. Och min lille förskoleklass. Inga ”dagisbarn” alls längre.
Så gott att se hur stolta de är när de förstår storheten i det som vi föräldrar troligen trycker i dem. 🙂
Lycka till!

GillaGilla

Svara