Det där med att förklara hur det känns!

.

.

Alltså.

.

Innan man fick kids var det egentligen aldrig någon som förklarade

det där med hur det känns när ens små blir stora.

Inte heller hur det känns när de stora,

med sitt tandlösa leende och pirr i magen,

ska gå  iväg till sin första dag i skolan.

.

Men.

.

Det spelar egentligen ingen roll.

För inga förklaringar i världen kan beskriva känslan i hjärtat när första skoldagen kommer.

När liten på så många, många sätt blivit stor.

Mitt mama-hjärta ömmar, värker och svämmar över av stolthet, oro och kärlek på en och samma gång.

Å jag kan inget annat än att känna mig en smula stolt.

Att jag varit och med och skapat en liten människa,

som vuxit sig stor på så många olika sätt,

på grund av mina ord, värderingar, handlingar, oräkneliga hot och mutor, ”nu-lyssnar -du”-senare.

.

Så.

.

Nu lämnar jag över honom i trygga händer till skolans värld,

att fånga upp honom, forma honom och få honom att växa.

.

Att börja skolan är stort för en liten.

Men minst lika stort för en älskande mama.

.

KRAM

.

// Inredningsfrun och stolt mor till nybliven ettakluddare