Det där med livets liv!

.  

Alltså.

Jag tänker ofta på det.

Det här med livet.

Mitt liv i allmänhet men livets liv i synnerhet.

Hur saker ena sekunden kan tyckas ske slumpartat och utan mening

men i ett annat andetag kännas som att livet redan planerat alltihop för mig.

Som en massa synkroniserade tillfälligheter som på ett eller annat sätt landar i ens liv.

Hur man möter personer som just där och då påverkar ens liv för alltid,

utan att egentligen ens aldrig varit en del av ens liv.

Alla dessa möten.

Alla dessa människor.

Alla dess små tillfälligheter.

Det måste ju vara livet som vill säga något!?!

Det är därför jag försöker vara lyhörd och stå med öppet sinne till det som livet ger mig eller kastar på mig.

Att lätt kunna ta in personer till mitt hjärta kommer alltid att vara både min styrka och akilleshäl genom livet.

Jag har förstått det nu.

Likaså att jag tror på människans godhet

och alltför många gånger

litat både blint och fullt ut på personer jag borde vänt ryggen åt.

.

Men.

.

Jag är tacksam över att jag valde att tro och och lita på dem där och då.

Även om jag blev ljugen för, bränd och tilltuffsad

För.

.

Jag tänker att livet gav mig dessa människor

för att jag ska ta lärdom och få erfarenheten

av svek, svartsjuka och bitterhet eftersom

det gör mig starkare och vidgar min syn på livet.

.

Å jag tänker stilla.

Att livets liv i grund och botten vill en väl.

Att man som människa utsätts för prövningar för att livet vill

understryka att vi får en chans här på jorden.

Att vi ibland behöver prövas, utmanas och utmattas

för att kunna växa, leva och våga älska igen.

.

Jag vill tro att livet har en plan för mig.

Att allt som hänt och skett har lett mig till där jag står idag.

Vad livet har för plan kan vi aldrig frångå

men vi kan själv alltid göra valet att

lägga oss ner och tycka synd om sig själv

eller att resa sig upp, ruska av sig

och göra det bästa av vad vi än får framför oss.

.

Livets liv gav mig kärlek som dränerade mig från mitt jag

för att jag skulle förstå att jag är enda av mig och ingen ska någonsin få ta det ur mig eller ifrån mig.

Livets liv gav mig kärlek som tog bort mitt skratt

för att jag skulle kunna förstå vilken läkande och helande kraft skrattet har när jag fick det åter.

Livets liv gav mig kärlek som ville förvandla mig till ett spöke

att bara få leva om kvällen och natten,

för att jag skulle förstå att jag inte lever för att gömmas undan,

utan för att leva och älska och älskas i det öppna.

Livets liv gav mig den svartaste av alla kärlekar

för att jag en dag skulle förstå när jag stod mitt framför den renaste.

.

Det var nog all.

För idag….

.

KRAM

♥

.

// Inredningsfrun med flum-flow

.

.

Pssssssssssssst…… Tavlan på bilden ovan

med mina egna valda ord

” I

AM

LIFE”

lät jag finaste Carolina trycka åt mig direkt efter skilsmässan.

Jag kände mig starkare än livet

efter att länge fått livet och jaget dränerat ur mig.

De nästföljande två åren blev mina tuffaste och mest prövande åren hittills

i mitt liv.

Tavlan har alltid symboliserat livet och varit en viktig påminnelse för mig

när det blåst kalla vindar.

Jag funderar nu på orden till nästa tavla.

Fortsättning följer……..