.
.
Alltså. Ja visst gör det ont när hjärtat brister. Varför skulle annars kärleken tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna förflutna? Kroppen var ju skyddet hela livet. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när hjärtat brister, ont för det som växer och det som väntar. Ja nog är det svårt när tårar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid ögonvrån, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de bränner . Svårt att vara oviss, rädd och kluven, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel hjärtats av tårar byggda mur. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter ögats droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades av det förgångna - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit i han som på nytt öppnade världen. ♥ Inredningsfrun genom Karin Boye ♥
Så väldigt fint skrivet.
GillaGilla