Det där med att fått gungstols-minnen!

  

En förbipasserande man kände sig busig och smög in sig i bilden :).

Soluppgången vi möttes av varje morgon från hotellfönstret – magisk!

Inget N.Y utan the Naked Cowboy…..

…… eller Spiderman…..

…… eller en äkta Tom Cruise-Coctail-look-a-like-bartender……

……. eller live-TV-show-sändning mitt på gatan…..

…… eller ridande poliser på Time Square…….

      

.

.

Alltså.

.

Nu har orden landat en smula och känslorna lika så.

Ibland måste saker och ting bara få trilla på plats i mage, tanke och hjärta,

för att de ska kunna komma ut på rätt sätt och ge upplevelsen rättvisa.

.

Men.

.

När det kommer till New York kan inga ord i världen ge denna stad rättvisa.

Den. Måste. Upplevas.

Å där finns det inte så mycket övrigt att tillägga.

.

Som jag skrev tidigare hade jag en aningen kluven känsla över att besöka staden.

Tanken om dess storhet och vad som hänt där

gör att man ändå blir en smula ödmjuk inför hur föränderligt livet kan vara.

Utan förvarning.

.

Iallafall.

.

Det som förvånade mig mest och som jag inte i förväg hade någon egentligen uppfattning om

var hur fantastisk trevliga och tillmötesgående alla människor  (jag/vi mötte) är.

Jämfört med andra storstäder jag besökt

är klimatet mellan människor mycket mer öppet och vänligt.

Människor säger ”hey” och ”good morning girls”, smyger sig in i gruppbilder när man turistar på stan,

 skämtar och skrattar och bjuder på sig själva

och framför allt möter de ens blick när man möts på gatorna.

Å det ger känslan av att man liksom räknas på något oförklarlligt flummigt sätt.

Det känns personligt.

Jag, bara en liten, liten människa,

i en stor, stor stad

och ändå finns jag.

Jag är någon.

Bara genom ett liten ”hey” och ”excuse me, are you all right?!?”

.

För mig la liksom hela den här öppenheten och vänligheten

en mjuk slöja över hela vistelsen och resan till N.Y.

Jag kände mig aldrig rädd eller liten.

Snarare som att jag kommit hem och kan vara precis den jag är.

Känslan är svår att förklara.

Men alla som någon gång gått i vår vackra kungliga huvudstad här i Sverige, förstår vad jag menar.

Folk har bara tid för sig själva, blicken stadigt riktad framåt och tvi valen om någon random säger

”ha en riktig härlig dag” när man möter dem på gatan.

New York är den totala kontrasten till detta, upplevde jag.

.

Så.

.

Jag älskar att bli överraskad.

Att kunna bredda mitt synsätt och därmed också kunna se på saker och ting annorlunda.

Å det, sannerligen,

gjorde N.Y med mig.

Att vi sedan hade sommarvärme samtidigt som körsbärsträden stod i full blom

och våren var som när den är så där i görningen,

gjorde ju inte helhetsupplevelsen sämre.

Inte heller gänget av goa tjejer som jag fick äran att dela alla upplevelser med.

Eller shoppingen, eller den goda maten, eller alla dofter och ljud….

Tja,,,, ni är med mig.

Summa summarum är

att jag kommit hem till Sverige igen

fattig som en kyrkråtta och tom plånbok

men ett hjärta och själ fyllt av minnen och kärlek

och massor av fina minnen att se tillbaka till

när jag en dag sitter på hemmet i min gungstol.

Bästa!!

😀

.

KRAM

♥

.

// Inredningsfrun

.

.

Psssssssssssst…….  Jag lovar att berätta lite mer om de olika stadsdelarna och upplevelserna

vi hann med att se.

Så.

Lite fortsättning på N.Y inom kort .