Alltså.
Att tiden med barn alltid bara rusar iväg är ju inget nytt under solen. Men det blir väldans konkret när man tvättat och vikt ihop en baby-storlek för sista gången. Det blir så påtagligt, att även en bebis inte är bebisbebis så speciellt länge.
Å plötsligt kan man plocka fram de de storlekarna som man tänkte att det dröjer innan han kan ta på sig. Alltid en smula vemod över detta växande, tycker jag. Det är tur att livet är så finurligt att liksom varje ny tillväxtperiod innebär något nytt häftigt för både bebis och förälder. Å då glömmer man det där andra, att bebis inte alltid är just bebis.
Iallafall.
Liten kejsare börjar nu växa till sig. Om någon vecka firar vi 6 månader tillsammans i denna tid. Så ljuvligt vemodigt ändå, det där med tidens framfart.
Nu, svira om. Snart, IKEA och därefter söndagsmiddag.
♥♥♥
KRAM
♥♥♥
// Inredningsfrun