Alltså.
Igår hade jag reportern Ia från Barometern här hemma, för att tala om livets av och till. Hur berättar man sin story i ord? Bakom datorskärmen och via tangenterna blir det lättare att få distans till det personliga som man är på väg att dela med sig av.
Men.
När jag sitter mitt emot en medmänniska, tja, då liksom spyr kroppen ut orden i följder som ibland blir svåra att få ihop till något vettigt. Det som jag tänkte berätta mynnar liksom ut i något helt annat. Förvisso är det en av sviterna av att slängt in sig själv med huvudet före i den där berömda väggen. Jag tappar alltid tråden, glömmer vart jag började och vart jag är på väg.
Iallafall.
Jag fick med en del av min story, inte allt. Lite av mina hjärtas ord ligger fortfarande och väntar på att kläckas. För just så är det med orden. De behöver får ruvas på ett tag, för att våga sig fram. Kroppen släpper inte ifrån sig dem fören de är redo.
Ska bli spännande att läsa någon annans tolkning av mina ord. Å jag lovar att återkomma när artikeln gått i tryck, så att ni fina, också kan få ta del av dem.
Nu, slänga mig i bingen. Snart, hångla kudden.
♥♥♥
KRAM
♥♥♥
// Inredningsfrun
Ska bli intressant att läsa artikeln. Du skulle ju bli författare själv som skriver så bra. Va fint det är hos dej . Spegeln var kommer den ifrån? kram
GillaGilla