Alltså.
Tredje barnet nu och jag borde väl vara iallafall liiiite rutinerad. Men nepp. Jag har glömt bort allt vad som händer i barnets utveckling känns det som (fastän konstigt nog har mycket blivit automatiserat) och jag har inte det minsta koll på alla stadier som kejsaren går igenom. Inte för att jag inte bryr mig om hans utveckling, snarare tvärtom. Jag tar in minsta lilla rörelse och ljud och tycker att precis allt är heeeelt fantastiks och enastående! Jag har bara inte koll-koll som att sitta och lusläsa vad som händer och i vilka stadier. Det får komma när det kommer liksom. No hurry, no worry.
Iallafall.
Igår minsann, utan förvarning, kom kejsarens första ord – Mama! Å som grädden på det berömda moset så satt jag i luren med kejsarens gudmor som stolt bevittnade detta begååååvade barns första ord. Det kom bara ”mama” inget före, inget efter. Han satt liksom helt snopen och söt och det såg ut som att han undrade hur tusan han gjorde det där!?!?
Så.
Första ordet är nu sagt. Fi tusan så stort, även denna tredje gång!
Denna kärlek till sitt barn. Man blir ju helt lycksalig för mindre!
Nu, packa ihop. Snart, bli lycksalig på IKEA.
♥♥♥
KRAM
♥♥♥
// Inredningsfrun
Pssssssssssst…. Sötaste vantarna kommer från Cubus och säljs i två-pack med en vit (som på kejsaren) och en helt grå. Mjuka och sköna för små frusna november-händer.