Alltså.
Jag sticker inte under stolen med att jag är en smula … hmmm…. jag skulle inte vilja säga lat för då skulle ni som känner mig protestera högljutt. Men. En smula bekväm är kanske ett bättre ord. Iallafall när det kommer till bakning. För där ska det gå fort och lätt och bli färdigt inom loppet av ”guuuud-vad-jag-är-fikasugen-och-där-var-fikat-klart”. Typ.
Snabbt och lätt färdigbrett. Men. Ibland får jag ett klassikst anfall av att behöva känna mig som en riktig bullmama (vad det nu än betyder…..) och liksom knåda in lite kärlek i en deg. Men. Som den lat….host, host…. bekväma och tidsjagande trebarns-mama jag är har jag inte lust att stå och baka i timmar. Så. Jag gör alltidalltidalltid en halv sats vetebröd. Å ofta delar jag den degen så att jag kan göra två olika sorter på en gång. Perfekt!!
Häromdagen blev det en numera klassisk kanelbulletårta (underbaringarnas uttryck) som jag bakar i form och en liten mer ”vuxen” bulle fylld med mandelmassa och äpplemos. Sistnämnda bullen var ren improvisation då jag hittade en gammal stump mandelmassa (sedan förra julen som legat väl försluten i plastpåse) och Vs äpplemos sjöng på sista versen.
En halv sats, två degar, två sorter, fem glada! Det, mina kära, är banne mig en riktig lyckad ekvation!
KRAM
// Inredningsfrun