Alltså.
Dagen som passerat har paradoxalt nog känns både allt för kort och som att den varit en vecka lång. Det känns ofta så när det varit intensivt under ett par timmar under dagen och sedan ovan på, alla vanliga bestyr.
Jag stack iväg till Paradisverkstadens pop-up-store invigning och kände att det var himlans tur att jag glömde plånkisen i bilen. Annars hade det bara blivit julklappar till underteckand i år…… hosthosthost……
För visst är det så med vissa butiker, som liksom lyckas fånga ögat vart man än vänder näsan!?!? Man liksom åååh:ar, mmmm:ar och måsthöver i princip allt!
Å så är det alltid med Paradisverkstadens inspirerande butiker. Som den keramik-galna inredningsnörd jag är, är det verkligen paradiset indeed att strosa runt hos dem! Jag får kreativt hjärnspinn varje gång och får alltid maaassor av projekt i huvudet. Looove it!
Iallafall.
Som trebarns-mama är det alltid tvära kast. Så. dag blev det från invigning till att hämta Lilla och ta med honom till tandläkaren. Man måste ju bara älska livets kontraster! Å imorgon är det lämningsfredag. Då, ja, då ska jag se till att vara sysselsatt precis hela dagen. Så skönt med en liten kejsare som alltid stannar kvar, som inte måste ”hej-då-mamma-älskar dig-ses-om-en-vecka!” utan alltid finns ett andetag bort.
Av precis allt, är jag absolut sämst på att vara halv om hjärtat, när underbaringarna åker. Tror inte ens att det går att träna bort. Det är alltid samma, evigt och konstant. Halvet.
Får nog bli en sväng (med plånkis denna gången) till paradiset imorgon också och shoppa och keramika bort halvt hjärta. Hörde att Paradiset minsann skulle få in en massa julpynt och stjärnor under dagen. Black Friday och allt.
Iallafall.
Idag är jag extra trött. Blir alltid det dagen innan lämningsfredag. Å imorgon blir det mental pyspunka. Samma visa varje lämning. Jag lär mig leva med det, men, jag vänjer mig banne mig aldrig.
Nu, popflixa. Snart, hångla kudden.
KRAM
// Inredningsfrun
Det där med halvet. Precis samma känsla, precis samma ord. Känner så igen mig. Trevlig helg trots halvet!
GillaGillad av 1 person
Här är en till som känner igen sig. Har min tioåring och tolvåring hos mig varannan vecka och min fyraåring på heltid, och har efter snart sju år fortfarande inte vant mig att lämna. Tror aldrig jag kommer heller. Har en slags olustig känsla i hela mig de där veckorna stora är hos sin pappa. Halvet!
GillaGilla
Ja du det där med lämningsdagarna… har äntligen insett att det är bara att inse att jag är låg då. Att det är nåt som saknas. Att det blir tyst hemma när 2 st 18-åriga orkaner drar till sin pappa. Hålla sig sysselsatt och gärna ta hand om sig själv lite extra på kvällen! Att inte hålla emot sorgen som kommer över en, utan att låta den komma. Den är inte farlig! Vi är många som vet hur det är och vi är många som är så avundsjuka på den där kärnfamiljen som fortfarande är tillsammans hela tiden. Fast vi vet att det inte gick, trots allt. Att det här alternativet är bättre. Men ibland vill man både ha kakan och äta upp den……i alla fall delar av den…barnen.
GillaGilla
Jag känner dina ord i hjärtat!!! Stor kram❤️
GillaGilla