Det där med andra advents-ångest!

Alltså.

Det har, dra på trissor, snöat idag. Å då menar jag inte bara sådant där snöblandat regn som  irriterande brukar falla ner enbart för att sedan smälta innan den ens når asfalten, utan tunga snöflingor som liksom dalar ner som bomullstussar ner mot Kalmars kullerstensgator. Kejsarens första snö. Lagom till andra advent.

Å trots att alla tusen juleljus är tända, julkören går på högvarv på Spotyfi, saffransskorporna har aldrig varit sprödare till den varma eftermiddagsglöggen, de perfekt rullade julköttbullarna till min rödbetssallad speciale är saftiga och kryddiga till den iskalla julmusten,  känns det ändå som om det fattas något.

Å det gör det; underbaringarna. Att de inte är här hos mig! Å idag, trots att de bara åkte i fredags, gör det ont i hela mig. De fattas mig något otroligt.Ett försök till att mota bort ångesten med face-time med underbaringarna, dämpar bara tyngden mot bröstet för en kort stund. Deras ljuva ansikten och ”hej, mamma, saknar er!!” värmer i bröstet.Å så vaknar kejsaren till efter sin fem-minuters-micro-sömns-paus och joddel-fräser som bara han kan. Å då, precis som det snöblandade regnet som smälter på väg ner mot asfalten, försvinner ångesten. Den liksom smälter ut i hela hjärtat. Fördelar sig mellan kärlek, längtan, förtvivlan, tomhet, saknad, kärlek, stolthet och ännu mer kärlek.

För.

Det är just så, med ångesten. Att det går alltid att låta den smälta ut, så länge det finns kärlek runt om kring. Å så länge det finns kärlek i mitt hjärta, när jag tänker på barnen, vinner alltid kärleken, över precis allt annat.

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssssst…. Den vackra buketten ”aprikostrend” kommer från Kalmarfloristerna (Baronens köpcentrum mittemot McDonald.

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika