Det där med Nyårsafton!

Alltså.

Det  blev inget inlägg här på bloggen igår. Inte för att jag inte ville, utan mer för att jag kände in och kände av. Å orken sa ”idag gör du ingenting du inte måste”.Så. Jag tänkte att jag liksom la ribban igår för hur jag vill att 2018 ska bli för mig. Å löftet till mig själv blir att bli bättre på att känna in, känna av och balansera. Balansera måsten, vill göra och behöver inte göra. 

Så. Att klämma in ett ”vill göra blogginlägg” fick helt enkelt bli ett ”behöver inte göra ett blogginlägg”. Å idag känns det lite extra skönt och varmt i magen att jag lyssnade på mig själv.  Att inget liksom försvinner bara för att jag inte gör det nu, nu, nu. Att jag hinner ändå. Att jag alltid hinner balansera och känna in.Så. Gårdagen gick i balansens tecken. Inte för mycket av något alls. Lugn och ro.

Istället för den  klassiska tre-rätters-prestations-ångest-middagen som alltid innehåller för mycket planering, förberedelse, tillagning, dukning, quizz och lekar av olika karaktär, styrde vi upp en nyårslunch tillsammans med en av mina varmaste medsystrar i detta liv, som skulle innehålla två saker – champagne och hummer. 

Medsyster och hennes P, fixade bubbel (å goda snittar å chokladpralin till kaffet) och vi fixade gratinerad hummer. Å det blev den mysigaste och skönaste nyår på länge. För när lunchen övergick till sen eftermiddag och det var dags för att kolla fyrverkerier vid slottet, så gick vi sedan hemåt, V, kejsaren och jag. Till vår lilla lägenhet i stan. Satte oss vi köksbordet och smuttade på ett glas djuprött vin, spelade Bezzerwizzer, till ljudet av kejsarens joddlande, Spotify och några festfirare som tjuvstartade raketfirandet.
Å att känna att det enda som saknades just där och då, i slutet av detta fantastiska år, var inte oxfilé, pannacotta, drinkar, glitter och raketer vid tolvslaget, utan två av mina fyra hjärtan; Stora och Lilla. För i när allt kommer till kritan, så går familj och kärleken för allt, precis allt.

Jag hoppas att ni fick ett precis sådant slut på 2017 som ni önskade och likaså starten på 2018. Jag hoppas att ni får börja mjukt, kroppsligt och mentalt. För det, mina fina, är ni värda.

TACK för 2017!

Nu kör vi mindfullness och my-life-my-way och en jäkla massa mamativism hela 2018. Eller vad säger Ni?!?!

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssst…. Mannen på bilden nedan tänker jag minsann tillägna ett helt eget inlägg om. För han är mer storslagen och fantastisk än alla nyårsfyrverkerier i världen. Banne mig!

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika