![[i huvudet på] marika axén](https://defaultcustomheadersdata.files.wordpress.com/2016/07/blur.jpg?resize=1200,280)
Alltså.
Vi visste redan i förväg att vår lilla kejsare skulle prova vårt tålamod. Lite ”han-kommer-med-besked-och-vet-vart-skåpet-ska-stå”, typ. Å nog är han speciell allt, vårt lilla kristallbarn, å nog provar han vårt tålamod. 
Förra veckan fick jag rådet av BVC att sluta amma för att det tar för mycket av min energi eftersom kejsaren vill tutta varannan timme under natten, varje natt. Så sagt och gjort men definitivt lättare sagt än gjort. Ni med barn vet att det nästan alltid tar minst kraft att bara plocka upp hungrig bebis, lägga den till tutten och somna om igen, vakna, lägga tillbaka bebis i spjälsäng och sedan lomma tillbaka till sin säng. Man orkar ta gråt-hunger-konflikten första, andra, tredje vaket men sedan…. kapitulera! Man orkar inte stå och vagga och gå runt med tung bebis på armen mitt i natten. Å det är ju så klart inte hållbart att hålla på så. Å jag vet att alla barn är olika, med olika behov av närhet och sömn. Å detta är för mig tredje barnet med exakt samma behov av mat, värme, kärlek och trygghet i form av amning. Jag har haft olika tillvägagångssätt med läggning, matning och sov med alla tre, men alla tre har haft exakt samma behov när det kommer till amningen. Det är så mycket mer än bara mat för dem. För mig också så klart. 
Iallafall. Jag har provat att ta bort amningen när den är kopplad till sömn och skulle försöka amma direkt efter vaket på morgonen och en gång mitt på dagen (så inte tuttarna sprängs). Å det i sig är inget problem. Men så fort han börjar blir sömnig och vill amma men inte får, så vägrar han både att äta och sova. Å då har jag varit ute och gått med vagnen, åkt bil mm. Till slut somnar han ju men det är efter låååång kamp, både för honom och mig. Både kroppsligt och själsligt. Å natten ska vi inte ens prata om – kaos. Han har liksom panik-gråtit och varit helt otröstlig. Jag har vaggat, sjungit, gett honom vatten, vaggat och gungat och om och om igen. Till slut har han däckat och liksom gråtsovit i sömnen, oroligt och ryckigt och vaknat en gång i timmen. Å det är väl inte så konstigt. Där står jag med maten rakt i ansiktet med tuttar som läcker när han skriker av hjärtats ork. Å jag går totalt sönder inombords. Det känns som att jag förstör honom. Å samtidigt tänker jag att ger jag upp nu så är ju allt ogjort och jag får börja om från början igen. Så veckan har varit en kamp. Minst sagt.
Så. Igår kände jag fuck-it och kände efter själv. Vad är viktigast? Att jag har en lugn, nöjd och trygg bebis som joddlar och är nyfiken och glad om dagarna om än väldigt tuttig om natten. Eller en trött, arg, hungrig och gråtig bebis både på dagen och på natten?!?! Tja.
Igår (som jag ju berättad i gårdagens inlägg) somnade kejsaren lugn och trygg och visst, ett par matningar på natten men betydligt mindre än tidigare. Å en kejsare som vaknade glad och pigg i morse. Åtta månaders trygghet kan man inte bara rycka bort på en gång. Inte för kejsaren och inte för mig heller :).
Så. Lite fortsättning följer på sluta-amma-karusellen. Tips mottages gärna för trött mama med bebis som vägrar välling, gröt och bröstmjölk på flaska.
Nu, packa lite. Snart, ta en tupplur på soffan.
KRAM
// Inredningsfrun
Pssssssssssst….. Jag hittade dessa bilder i dator och de är nästan två månader gamla. Herregud vad tiden går! 
[i huvudet på] marika axén 
Åh vad jag lider med er ❤ Har du testat fulknepet att ha i vaniljsocker eller florsocker i flaskan? Det är ju inte ett helt accepterat knep men vem fasen bryr sig. Vi fick det från vår snälla BM när jag skulle sluta amma och ge Elliot mjölkproteinfri ersättning. Den till och med luktar illa så jag förstår ju att han vägrade. Rådet var "en knivsudd", vi tog nog snarare en hel tesked och trappade ner senare. Det funkade faktiskt. Kanske kan vara värt ett försök, men precis som du skriver. om anledningen att sluta var för att du ska må bättre då ska ju resultatet också bli att du mår bättre. Gör du inte det är det ju inte värt det ❤ KRAAAAAM!!
GillaGillad av 1 person
Hej
Hade också ett sådant barn, åt inget annat än bröstmjölk, vägrade mat läääänge, helammade i säkert 14-15 månader och stundtals då varannan timma på natten, speciellt då barnet har sina tillökningsperioder, sen lugnar det sig igen, delammade till 27 månader 😜, BVC hade nästan panik men den lille följde ju kurvan mer än väl, växte och frodades. Den lille är nu nästan 25 år och allt gick bra 😊
Mitt råd är amma och njut, denna tid kommer inte tillbaka och det lugnar sig snart på natten, det är en fas.
GillaGillad av 1 person
Känner sååå med dig!! Är i precis samma fas som er, amning varannan timme på natten med min 7 månaders! Är så tudelad, känner att jag inte mäktar med varannan timme men samtidigt njuter jag av stunderna då detta är sista gången.. (tredje barnet, tre goa pojkar som du! 😍)
Inte mkt gröt elr annan mat på dan vilket gör att jag tvekar att gå på operation ”slutaammapånatten”.. Kanske att man inte orkar lite mkt nu när det är tredje 🙈 med dom andra två slutade jag nattmata vid sex månader! Dock så har pappan tagit dom första nätterna, då jag är ”maten” precis som du beskriver.. När vi är redo för detta så ska vi försöka med samma upplägg, om det kan vara ett tips kanske! (pappan jobbar så visst, blir jobbiga dagar men heeeyy man får dela lite.. 😉) Stor kram och lycka till!!!
GillaGillad av 1 person
Hej,
Har en 6mån hemma som är precis så där tuttig på nätterna så man blir lite lätt galen.
Men som du skriver så är det så mycket mer än mat och jag står inte ut med att se honom förtvivlad när han inte får tutten.
Skönt att höra att man inte är ensam om detta!
Vi får amma och njuta 😊
GillaGillad av 1 person
Lika här! Kör samsovning, fritt fram till tuttarna, så kan jag sova vidare. Visst vaknar varje gång det är matdags men blir kortare vaken tid 🙂
Tänker att amningen slutar nångång ändå. Men vissa nätter är jobbiga!! Då söker jag pepp hos omgivningen 🙂
Kämpa på!
GillaGillad av 1 person
Samsovning is da shit för energifattig mamma och bebis med närhets- & tuttbehov.
Kolla in babybaby.se och sagogrynet.wordpress.com för att kanske få lite mer input.
Om du så småningom önskar att sluta nattamma kolla då in dr. Jay Gordons metod (rekommenderas först vid 1 års ålder), mkt skonsammare för både liten plutt och mamma ❤
Kram & heja dig som följer magkänslan!
GillaGillad av 1 person
Jag minns med min första då fick jag som förslag att åka bort nån dag så han inte kände lukten av mig alls! Jag gjorde inte detta utan gick ner i källaren och la mig istället, tycker det gick hyfsat bra.
När du är iväg på jobb uppdrag, äter han bra då?
Vad får han för mat mer än dina bröst?
GillaGillad av 1 person
Åh, jag saknar lite den där perioden (lätt att säga nu…hehe).
Men jag ammande i 11 månader för vår skrutt vägrade napp, välling osv. Och för mig var det snarare så att jag var bekväm och helt ok med ammandet och tuttandet på nätterna för hon var nöjd och trygg. Många runt om höll ju på att storkna av att jag ammade henne så länge. Men helt plötsligt en dag så bara tog hon nappen, en helt ny värld öppnade sig, en nöjd liten dam med napp i munnen och en i handen så vips kunde jag sluta amma (oh my för brösten där ett tag men men).
Jag tycker man gör som man vill och vad som känns bäst för en själv och bebis. Och resten av familjen !
Lycka till och stor kram!!
GillaGillad av 1 person
hej! Ja jag får väl bara ha is i magen och lyssna på kroppen och bebis. stor KRAM ❤
GillaGilla
Har inte haft samma än om jag lider med dig ,men fått tips när man slutar amma så ska baby sova med pappa som inte luktar mjölk i några dagar. Då blir det lättare för baby att sluta amna om inte mjölkfabriken ligger precis bredvid.
Lycka till 😀😀😀
GillaGillad av 1 person