Det där med att varit backstage!

Alltså.

Det är en väldans speciell känsla att få se hela ledet från idé och tanke, skapande och färdigt produkt. Man kan liksom känna kreativiteten vibrera i luften! I vart fall kände jag så, när jag härom veckan befann mig backstage hos Paradisverkstaden för att fota vårens kommande nyheter (som bland annat visades på Formex och som ni kunde se på Nyhetsmorgon). Jag kunde inget annat än att fängslas av den vackra obehandlade lerans nakenhet i sin totala perfektion. Visst är det vackert?!? Rader efter rader, vagn efter vagn, i väntan på att ett par händer varsamt ska lyfta dem från sin plats och ge dem ytterligare kärlek.Å på något sätt så förändras ens sätt att se på den färdiga produkten när man har fått se hela processen. Att man vet hur många olika delar som måste fungera för att man som  köpare i slutändan står med sitt hantverk i handen. Att allt ska klaffa. Temperaturer, penslar, ugnar, människor som varsamt lyfter, vrider och vänder för att syna och kritiskt granska varje unikt alster. Å då har vi inte ens börjat pratat om målningen! Att se Eva Paradis med van hand frihandsmåla (alltså inge schabloner eller förtryck här inte) och ge kärlek i varje penseldrag till de olika hantverken. Det var något alldeles speciellt. Det kommer bilder på det vid senare tillfälle, I promise!Så. Om jag hade ett gott öga till Paradisverkstaden innan så har jag nu även ett gott hjärta. Å jag önskar att jag kunde få ta med alla Er på en rundvandring backstage på Paradisverkstaden och prata hantverk, form och färg och låta er träffa både systrarna Moa och Hannah Paradis (som snart tar över fanan från sina föräldrar) så de kan berätta hur deras helt unika hantverk föds. Ja, det önskar jag sannerligen att jag kunde göra för er!

Men. Idag kan jag bara dela med mig av lite glimtar. Håll tillgodo!

KRAM

// Inredningsfrun

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika