Det där med sista lördagen!

Alltså.

Jag är äntligen på benen (men det är typ allt) efter en veckan totaldäckad i influensan from hell. Jag har inte ens kunnat ha hand om kejsaren utan fått hjälp av både mina och Vs päron. Tack gode gud! Har haft någon konstig yrsel kombinerat med illamående och huvudvärk som inte gått bort. Plus då alla de ”vanliga” influensa-symptomen. Å nej, jag har inte suttit och bloggat utan veckans inlägg hade jag – gudskelov – schemalagt i söndagskväll. Annars hade det blivit knäpptyst här inne. Men nu börjar livet komma åter!Iallafall.

I morse runt frukostbordet kom vi på att detta är sista lördagen underbaringarna vaknar upp i lägenheten. Nästa lördag vi har dem hos oss, så har vi flyttat in i das Haus. Känns underbart men samtidigt en smula konstigt. Vi har bott här i fem år nu. Fem! Herregud så pluttiga killarna var när vi flyttade in. Lilla hade inte ens fyllt två år! Stora tycker det är lite sorgligt att flytta när ”vi har så många mysiga minnen här”. Jag sa att han kunde se på tiden vi haft här som en bok med namnet ”Lägenheten” som vi nu har läst klart och ställer i bokhyllan med alla andra böcker och minnen. Å bara för att vi flyttar så försvinner inte det fina vi haft. Boken finns ju alltid kvar! Nu ska vi bara börja på en ny bok istället ”Huset” och den ska vi fylla med lika många minnen. Å lite så är det ju med att byta boende i allmänhet men oxå med livet i synnerhet. Vi tar farväl av något som samtidigt blir början på något nytt. Men allt det gamla finns ju kvar i form av minnen i hjärta och själ. Fast jag minns när jag själv var liten. Vi flyttade runt jättemycket och jag var alltid lika ledsen och tyckte det var så sorgligt att lämna mitt rum och hus eftersom det fanns så mycket minnen. Så det stämmer väl det där med äpplet och trädet. Han är så lik mig på så många sätt, Stora. Idag är de stora killarna iväg på basket-turnering och jag har Lilla och kejsaren hemma och tar det lugnt. Inte så mycket ork i den här maman än…. host, host….

Vad hittar ni på idag, finingar?

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssssss…. Igår när underbaringarna kom hem hade de med sig tulpaner som de köpt för att ”Vi har saknat dig så, mamma!”. De har blivit så stora, mina små!!! 

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika