Det där med att zona ut!

Alltså.

Jag tycker att jag börjar få rätt bra kläm på det det här med livet nu vid 38 (snart 39) års ålder. Å med det menar jag absolut inte att jag vet precis hur jag ska göra för att allt ska blir bra och ”rätt”. Men. Jag vet hur jag borde göra för att jag ska må bra och hur jag borde göra för att livet ska bli en smula mer friktionsfritt. Å ändå så gör jag stundtals precis tvärtom. Alltså exakt tvärtom. Är jag trött så inte går jag och lägger mig och vilar. Nä, då ser jag till att ha massor att göra så jag inte ska hinna känna att jag är trött. Å efteråt, när jag fullständigt faller ner på sofflocket på kvällen, tänker jag att det är så jäkla dumt att bara köra på, när jag vet att jag mår som bäst när jag är lyhörd och lyssnar in kroppen, sinnet och själen och inte jobbar emot den. Dock har jag hittat små kryphål i virrvarret av icke-görandet och massor-görandet, där jag samlar energi trots att jag ”kör på”. Där jag boostar energi, trots att jag lägger ner massor av energi. Där jag måste zona in, men känslan är att jag zonar ut. Å det är där i det exakta nuet, när jag får zona ut, som jag lagar och plåstrar om mig själv inifrån. Å jag har lärt mig att det är i det kreativa kaoset som jag skapar mitt inre lugn. När den inre kreativa bilden projiceras ut i något konkret. Tillfredsställelsen när olika ting får liv när de sätts ihop med andra ting och tillsammans skapar en känsla av samhörighet. Å det är där, i det exakta nuet när jag får zona ut, som jag skapar min lilla ljusbubbla kring mig själv. Som en vaken meditation. Där jag fyller på istället för att dränera, där jag kan köra på fast jag återhämtar mig. När jag skapar och låter kropp, själ, hjärta och sinne jobba ihop och inte emot varandra. Fastän jag vet vad jag ska göra för att vara min bästa version av mig själv, är det ändå så himlans svårt att ge mig själv det utrymmet. Men jag jobbar på det varje dag. För är det någon jag lärt mig är det att inget kommer gratis. Varken lycka, inre frid eller känslan av tillfredsställelse. Den skapar jag själv genom de val jag gör och hur jag tänker. Å att tänka att jag ska sätt mig själv och mitt egna välbefinnande först, är inte samma sak som att de facto göra det. Jag vet att jag blir en bättre mama om jag prioriterar mig själv först. Då har jag mer ork, tålamod och inre lugn att vara den bästa maman för mina små. Å likadant i relationen med V. Å det är himlans tur att jag har honom i mitt liv. För han tar bort alla mina ”jag borde…” och ser till att jag tar det lugnt när det är det jag ska göra. Att jag får zona ut.  Bilderna som idag ligger i bloggflödet är resultatet av en timmas total ut-zoning. Förvisso var målet att fota ett jobb, men vägen dit blev rena hälsoresan för mitt inre.
Å det, tja, det är som balsam för en ocentrerad själ som behöver jordas :D.

Nu, kaffe med han som helar mig. Snart, städa garage.

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssssst…….. Bilderna är fotade i reklamsyfte, men jag hoppas att ni som är underåriga eller som inte nyttjar alkohol kan bortse från denna ”detalj” och bara fokusera på höstig dukning :). Handgjord keramik är från Paradisverkstaden och deras kollektion Paradismorgon (färgerna terrakotta och linne)

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika