Alltså.
Imorgon kommer de hem, mina små stora underbaringar. Ljuuuvligt!! Å jag kan helt klart konstatera att ännu en vecka i mitt liv har passerat med svindlande fart. Herregud!!! Om jag tyckte att livet gick snabbt när jag hade två barn och bodde i lägenhet, så är det ju bara en viskning mot hur snabbt tiden går nu när man har tre kids, hus, man, jobb och eget företag. Nästan skrämmande fort! Kejsaren blir ju snart 1,5 år!!
Om (om, om, om) vi tänker att vi vill ha en fyra så är det väl dags att börja fundera på refrängen nu. Vi är stundtals inte helt överens om vad vi vill. Jag drar i handbromsen emellan åt, men samtidigt är ju kejsaren ensam varannan vecka. Med två brorsor som är ganska mycket äldre. Å är man ens fit for fight för en graviditet även när man är över 40 år? Vad säger Ni som fick barn runt fyrtio? Jag fyller 39 år nästa år. Fast det är väl ingen ålder eller? Fast med en rad missfall i bagaget (tre stycken varav en graviditet med tvillingar), så vet jag med facit i hand att ingen graviditet är given, det är en banne mig en ren och skär välsignelse!!!
Dock. Jag vet inte inte om hjärtat klarar av att bära och mista igen. Å jag vet inte om kroppen klarar av nio månaders inre härj att vara gravid ytterligare en gång. Men jag vet bara att min själ inte är redo att säga aldrig mer igen.
Så vi får se. Det som är meningen är meningen!
KRAM
// Iredningsfrun
Psssssssssssst……
Hej
Så fin tanke det där med att lillebror är ”ensam” varannan vecka❤ Jag kände så i min tidgare relation där jag har två helsyskon och vikten att ha ett helsyskon var givet för att inte vara ensam.. Jag separerade efter 14 år och mina två tidigare är nu 16 och 9, träffade en ny man och vi fick nu Kevin i maj -17. Såklart en stor ålderskillnad på dem, men en fantastisk hjälp i många avseenden. Jag bli 40🙈 till sommaren och både jag och min sambo som blir 38, känner oss färdiga. Har varit tufft med en lite med sömnproblem, så vi är båda sletna😅. Men som sagt, stäng inga dörrar och följ era hjärtan, väg för och nackdelar. Jag har tacksamheten av att ha syskon med mindre barn som min Kevin kan leka med, sen vet jag att han och min 9 åriga kille kommer ha galet kul när de kommer upp i åren och blir äldre. Själv har jag och min 9 år yngre syster haft en fantastisk nära relation sedan hon var 15 och umgåtts jättemycket. Så dina grabbar kommer ha mycket glädje av varandra på olika sett genom sina åldrar.
Men lycka till oavsett beslut❤
GillaGilla
Tack för fina ord. Ja, om jag bara följer hjärtat är jag absolut inte klar på långa vägar hahahah,. Men det ska ju fungera för alla i familjen med både de stora barnen och för mig och V där allt praktiskt inte blir lika praktiskt om man får en till bebis. Jag är oxå helt galet sleten med en kejsare som vaknar fem och fortfarande vaknar ett par tillfällen varje natt och vill få närhet. Kan ju glömma att sova de närmast åren :D. KRAM ❤
GillaGilla
Fina o kloka tankar ❤️ Jag är 37 och barnlös och önskar att jag en dag får chansen att försöka få barn…har tyvärr (får jag väl säga nu) aldrig försökt…men det har inte fallit sig så i tidigare relationer… hoppas ännu på att finna en underbar man som önskar försöka skaffa barn med mig…❤️ Njut av dina tre fina o varma kramar o lycka oavsett beslut i försök till syskon el ej❤️
GillaGilla
Tack snälla❤️❤️
GillaGilla
Precis som du skriver ”det som är meningen är meningen”. Precis så är det♥️
Så fint när du ventilerar såna här ämnen ⭐️
Kramar!!
GillaGilla
Tack fina du!!! Massor av måndags-kramar till dig ❤
GillaGilla
Jag säger: go for it! Tror verkligen att man ska följa sitt hjärta och känsla. Efter att jag blev mamma relativt tidigt (23 år) och fick två godingar ganska tätt (17 månader emellan) var jag rätt så nöjd ett par år, men jag kunde absolut inte tänka mig att aldrig vara gravid igen eller ha en liten bebis. Jag var helt enkelt inte klar än.
När de stora var 7 och 9 kom så vår efterlängtade nummer tre och jag njöt av både graviditet och bebistid. Jag kände mig verkligen färdig och vår familj var komplett, fast vi egentligen från början sagt att vi gärna skulle ha haft 4. Nu är jag 41 och det känns absolut rätt med 3. Jag tror att var och en måste känna efter vad som känns rätt och riktigt. Ledsen att höra om dina missfall. Det är en svår balansgång där med att våga och kanske bli besviken…….
Lycka till, hur du/ni än bestämmer Er!
Många hälsningar,
Mia
GillaGilla
❤️❤️
GillaGilla
Åh hade så gärna fått vara 39 och fått fundera på en liten till!! Förstår precis tankarna, längtan och rädslan! Kram min fina vän❤️
GillaGilla
Tack hjärtat! Är glad att du finns i mitt liv som den energikick och regnbåge som du är. KRAM ❤
GillaGilla
Förstår verkligen din längtan efter en liten 4:a och att det är många funderingar kring om Kejsaren kommer att känna sig ”ensam” eftersom hans bröder är lite äldre. Hur ni än väljer att göra så tror jag att det kommer bli jättebra. Själv var jag 40 ovh 46 när jag fick mina underbaringar, så att vara 39 år är absolut inte för gammalt. Visst, jag hade kanske helst velat ha mina barn när jag var runt 30 år, men min kropp ville inte då, utan det blev när jag var äldre och mer lugn. Tror inte man ska stirra sig blind på åldern, utan se om man har ork, kärlek och kraft att ta hand om barnen. När det gäller sömnen så fårstår jag verkligen din frustration, så därför kan jag varmt tipsa dig om en sömncoach som finns i dina trakter. Hon hjälpte mig massor så min lilla son nu sover så gott om nätterna och vaknar inte alls kl 05 som han gjorde tidigare. Företaget heter http://babycoachen.se/ och det är Amanda som driver det. Skulle varmt tipsa om att kontakta henne får lite råd och tips kring sömnen hos din lille.
Hahah…sen kanske ni sover så gott allihop, så det är helt självklart att försöka med en 4:a 😉
Skämt och sido, tack för att du ventilerar ett ämne som jag tror många går och funderar på. Ska man våga? Är det rätt tid? Är jag för gammal? Kommer jag orka med en till? Ni verkar i alla fall vara en otroligt fin familj och jag önskar dig lycka till med allt! Stor Kram! ❤
GillaGilla
Tack snälla för tipset!! Så många kloka ord och tankar. Massor av kramar till dig från mig. ❤
GillaGilla
Jag var 45 år när vi fick vårt hoppsan-barn. Storasyskonen är bra mycket äldre, hade jag bara varit något yngre än 45 så hade jag absolut propsat på ett syskon till hoppsan.
Hoppsan är oerhört och djupt älskad. Hon är vår gåva, för oss och speciellt för mig som har varit svårt sjuk i några år blev hoppsan min räddning.
Jag kan bara varmt rekommendera Marika.
Allt lycka till kära du.
Hälsning Mia
GillaGilla
Så härligt!!! Tack snälla för värmande ord. KRAM ❤
GillaGilla
Om du känner att du inte stängt helt för en 4:a så skaffa en till! Jag tror att när man känner i hela kroppen att nu, nu är jag klar, då är man klar. Finns minsta tvivel så är man inte helt färdig med bebistid! Man ångrar aldrig ett barn men man kan ångra i framtiden att man inte fick det❤️
GillaGilla
SANT!!! KRAM ❤
GillaGilla
Hej Marika,
Min mamma var 39 när hon på 80-talet insåg att hon råkat bli med barn. 39 och diabetiker, läkarna fasade och rekommenderade abort. Pappa våndades, ville inte riskera mammas hälsa men ville så gärna ha mig. Mamma vågade och berättar ofta om hur fantastiskt hon mådde med mig i magen. Nu tolkar jag kanske mycket från dina inlägg men min pappa är en barnälskande stöttepelare, är inte din V det med? Där mamma inte orkade fanns världens mest kärleksfulla pappa.
Mamma blev senare svårt sjuk och talar ofta om för mig att kämparglöden har hon för att hon så gärna vill vara med om stegen jag tar – ”bara jag får vara med om hennes student, hennes examen, hennes förlovning” osv.
Kanske blir det en tuff resa, kanske blir det fantastiskt.
Vad ni än bestämmer er för har ni en fantastisk familj och varandra.
Kram!
GillaGilla
Jo det stämmer!!! Det är V som alltid sagt att han vill ha två och det fick han ju på köpet så att säga. Så det handlar nog mer om att kejsaren ska få ett syskon som han har vid sin sida på heltid.
KRAM ❤
GillaGilla
Jag tror inte du kommer ångra en 4:a. Däremot kanske du ångrar dig om ni inte skaffar en 4:a.
När man väl har ett barn så tror jag aldrig att man ångrar sig mer än stundtals gånger då när det är lite tufft…
Lycka till hur ni än väljer att göra ❤
GillaGilla
Tack snälla du! Vi avvaktar och ser vad livet har i sitt sköte för oss :D! KRAM ❤
GillaGilla
Jag var 28 när jag fick första flickan, 29 när jag fick pojken och 46 när jag fick yngsta dottern 🙏🏻 med ny man. Det var verkligen hoppsan eftersom jag trodde jag var i klimakteriet när mensen uteblev… 😉 allt gick bra och jag känner att detta var meningen, för mig/oss.
Kram ❤️
GillaGilla
Men åååh!! Så ljuvt!! ❤
GillaGilla
Sammanlagt har jag varit gravid 12 gånger, jag har 3 barn varav ett tvillingpar. Äldsta kom på andra graviditeten och när vi väl önskade ytterligare ett barn så kom bara missfall på missfall på missfall. År efter år. Sjukt deppigt och jag tänkte många gånger att nu skiter vi i det. Men min längtan var för stark och till slut så höll graviditeten i sig och vi fick inte bara en till utan två samtidigt. Dubbel lycka! Det jag vill säga är att jag tror inte att du kommer ångra nummer fyra men jag tror att risken finns att du kommer ångra att du aldrig satsade på fyran om det finns en tanke på en fyra. Jag är så glad att vi orkade fortsätta, att vi vågade våga igen och igen för vad vore livet utan våra små tjejer?! Sömn är såklart en bristvara men det kommer en tid för det också. Min kropp är ärrad efter allt den varit med om men den har återhämtat sig och jag tror att våra kroppar klarar mer än vad vi tror. Sen är den för alltid förändrad och man får älska den som den är och göra vad man kan för att den ska må bra.
Summan är att jag tror att ni ska våga satsa just för att ni ens funderar betyder att ni vill. Ett rörigt inlägg känns det som men jag kanske har fått fram det som väcktes i mig!
Kram från mamman till tvillingarna på Kejsarens avdelning!
GillaGilla
Tack snälla för tänkvärda och värmande ord. Ja, att kunna få barn är en ynnest, sannerligen! Så mycket vi behöver få gå igenom själsligt och kroppsligt! Men så skapar vi ju mirakel!!!! Kramar tillbaka till dig ❤
GillaGilla