Det där med att veta var man är och vart man är på väg!

Alltså.

Allt som ofta ställs man inför händelser eller personer som gör att man får sig en tankeställare. På ont och på gott. Förvisso är väl en tankeställare ändå aldrig av ondo, kan jag ju tycka som älskar att reflektera, analysera och fundera. Vad jag menar är att tankeställaren kanske inte alltid för med sig en positiv känsla där och då, utan ofta får man se tillbaka på händelsen för att kunna utvärdera och förstå hur den har påverkat en.

Å vart vill jag då komma med denna lilla utläggning. Jo. Att ibland bli tvingad att stanna upp och analysera stunden, nuet och jaget är så otroligt viktigt på precis alla sätt. Dels för att kunna se och känna efter vad man de facto är och befinner sig i livet, just nu. Å detta är ju en grundläggande förutsättning för att kunna blicka framåt och drömma om vart man är på väg i livet. Fysiskt och mentalt.

Å genom att utvärdera, analysera och känna in nuet, så lägger man en bra grund till att kunna ge sig själv en rättvis bild av vart man är på väg i livet och vart man vill befinna sig om en sisådär fem, sex år. Visst ska man sikta mot stjärnorna och dessutom säga HÖGT vad man drömmer om (större chans att ens måluppfyllelse uppnås om man vågar uttala sina mål i ord), men det gäller ju också att någonstans ställa nuets förutsättningar mot framtidens visioner och drömmar. Kan jag tycka.Å för en del kommer framtidens önskningar helt naturligt och man har massor av mål och fokus. Men så har det aldrig varit för mig. Jag har egentligen aldrig drömt om något speciellt yrke (jag sa förvisso tidigt att jag skulle bli lärare men det kändes som att det var förutbestämt), eller en viss levnadsstatus eller så. Jag har varit ganska nöjd med det jag har liksom. Å det försvårar ju så klart att blicka framåt och satsa på drömmar om vart jag vill befinna mig om fem-tio år. Jag visste till exempel inte om att jag älskade att vara mama och att ”ha barn”. Det var aldrig något jag drömde om eller som jag tyckte var viktigt när jag var yngre. Jag tyckte själv det var skitjobbigt och ångestfyllt att själv vara barn, så jag ville väl inte utsätta någon för vad jag själv har upplevt. Lite så. Men se så fel jag hade! Att vara mamma och att ha barn i mitt liv blev och är det allra viktigaste för mig. Allt annat bleknar i jämförelse. Barn sätter jaget på prov exakt hela tiden och min inre resa har blivit mycket djupare och bredare sedan jag blev mama. Å det är det som är det viktigaste för mig, att utvecklas på djupet och bredden.  Jag är livrädd för att stanna upp i min inre tanke, att inte utvecklas, ifrågasätta mina funderingar och existentiella frågor. Jag söker nya infallsvinklar samtidigt som jag söker svar som stärker de tankar jag har idag. Söker, i mitt inre. Hela tiden. Å där är barnen det viktigaste för att hjälpa mig hitta mina innersta väderringar och ställa in min inre kompass. För då blir många val i livet så mycket lättare; Vad och vem är viktigast för mig!?!? Å så tar jag beslut efter det.

Så. Om fem år är jag på en annan andlig plats än vad jag är idag. En lite mjukare plats, mentalt, där jag ger mig själv större utrymme för självkärlek, där jag är snällare och mer förlåtande mot mig själv. För i nuet kämpar jag fortfarande med detta. Att inte vara så hård, att inte pressa mig till ytterligheter utan acceptera att det är bäst för mig att inte vara för långt ut, för mycket eller allt på samma gång.

Mjukare. Snällare. Mer förlåtande. Det får bli mitt ”om-fem-år”-mål.

Vad har du för mål framåt? Stora som små! Berätta!

KRAM

// Inredningsfrun

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika