Det där med att bryta ihop!

Alltså.

Efter en natt med väldigt lite och orolig sömn blev det äääntligen morgon och dags för vårt första rutin ultraljud med bebis nr.4. Jag kan ärligt talat inte säga varför jag var så nervös denna gången. Har känt mig ängslig ett par dagar och nervös eftersom jag vet vad det innebär att få barn efter 35 år. Dessutom har vi valt att göra att KUB-test och skulle få reda på sannolikheten på det idag, när alla mätningar var gjorda.  Bara genom att kliva in genom dörren till ett UL i min ålder och historik är sannolikheten att barnet har kromosomförändringar 1/50. Ett ställningstagande jag inte mentalt var redo för (efter alla mätningar visade sannolikheten 1/500)

Iallafall.

Så sitter vi där, jag och V, hand i hand i väntrummet. Idag på internationella kvinnodagen. Där och då går det ett rus av tankar, känslor och tacksamhet över mig. Så när vi äntligen blir uppropade och barnmorskan lägger den nu så mera bekanta kalla gelen över magen och vi ser vårt barn för första gången, ja, då bröt jag ihop i tårar. Det är alltid en speciell känsla att se sitt barn för första gången och jag blir lika berörd varje gång. Ni kanske tänker att ”det är väl ingen biggie vid fjärde barnet” men det är det. Å den känslan blir faktiskt mycket starkare för varje barn. Eller iallafall har det blivit och känts så för mig. Det är ju inte bara en konstig, osammanhängande klump som flyter omkring i svartvitt som man knappt kan urskilja, utan det är ett liv, en verklighet, ett syskon, ett barn, en framtid som man ser på monitorn. Å alla de där känslorna svämmade över mig totalt idag. Lyckan och tacksamheten över att återigen får vara med om denna välsignelse och gåva. Å att idag på internationella kvinnodagen hylla min egna rätt att vara kvinna med att fått se vårt barn för första gången. Att få möjligheten till bra sjukvård och tryggheten att få föda i ett land som Sverige. Inte konstigt att Victor fick springa och hämta papper att torka tårarna med. Å allt var precis som det skulle med barnet och allt såg bra ut. Å så han vinkade dessutom till oss där inifrån magen. Å så lite mer gråt på det!!!

Så.

Idag firar jag livet på så många sätt. Livet som växer inom mig och livet som kvinna! Å jag tänker på alla er härliga kvinnor som jag fått lära känna och som hänger med mig på mitt äventyr genom upp och nedgångar genom livet. Tillsammans är vi starka men var och en är vi också oövervinnerliga! Glöm aldrig det!

KRAM

// InredningsfrunIMG_1970.JPG

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika

15 reaktioner till “Det där med att bryta ihop!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: