Det där med att gjort STHLM!

Alltså.

Efter förra veckans VAB-hel**te här hemma som resulterade i ett energidränerat preggo (undertecknad) så var det ju inte direkt på topp som jag och V styrde kosan till vår efterlängtade helg i STHLM på tu man hand, men ändå vid gott mod. Jag skulle dessutom få casha in min julklapp som var Mia Skäringers ”NMFTG” på Globen – som jag längtat!

I bilen upp laddade vi med kaffe och Mannheimer & Skäringers podd och kom fram till ett kallt och regning STHLM senare på eftermiddagen. Att försöka hitta en plats att ens kunna stanna på i SHLM en fredagseftermiddag är ett skämt och jag vet inte hur länge vi fick cirkulera för att ens kunna stanna bilen så att V kunde springa in och hämta parkeringsbiljett. V hade bokat två nätter mitt i  smeten på Hotell Kung Carl vilket passade oss perfekt! Jättemysigt hotell!!! Kan starkt rekommendera det! Iallafall. Första stoppet den här helgen var att inmundiga en fika på Mr.Cake. Roy Fares har länge varit en stor förebild för mig och jag älskar alla hans program och har sett fram emot att få välja och vraka bland alla delikatesser!!! Dock var ju både min och Vs magar lite ur funktion efter veckan som varit och vi var egentligen inte alla speciellt sugna på en massa sött, men jag var ändå tvungen att köpa två olika sorters fika. Å rätt som det var står Roy Fares där en halvmeter från mig och vad gör en lantis-flicka då!?!? Jo, Tourettes-kastar upp fingret, pekar och utbryter ”där är han juuuuuu” till V som vill dö pinsamhetsdöden när hans 39 åriga sambo pekar. Pekar!! Vem i herrans namn pekar ens på en person!?!? Jag, tydligen!!! Jag fick ju snällt ta och och be om ursäkt för mitt pekande och Mr.Cake himelf bara skrattade och sa att han var van. Ja, herre! Det var nog det konstigaste jag gjort någonsin. Jag, menar jag lär ju mina egna kids att aldrig peka och att man aldrig under några omständigheter pekar på någon annan. Jag lever ju uppenbarligen inte som jag lär. Hur eller hur fick jag sådana svettningar att jag inte ens fann mig i att ta en bild. Jag skyller på post-VAB-förvirring deluxe. Bakverken var så klart delikata (trots att jag inte orkade äta upp dem). Så TIPS om ni åker till SHLM – gå till MR.Cake (peka dock inte……).Fredagskvällen hade vi bokat bord på Kung Carls Bakficka på hotellet. Vi kände på oss att vi skulle var trötta och orkade inte gå ut mer på stan. Kändes som en evighet sedan jag och V satt och åt middag som blev serverad – vilken lyx! Dock smög sig någon typ av feberfrossa in på mig och jag började få ont i halsen. Så kvart i nio låg jag redan och sov. Var ju tvungen att ladda för en låååång lördag på stan också. Efter tio timmars ostörd sömn (HALLELUJA) vaknade jag upp utan feber och utan halsont till ett STHLM som inte regnade längre – lycka!! Första anhalten för dagen var ett inbokat möte hos Bonti of Sweden på Norrtullsgatan, för att kolla på deras supervagn UPPAbaby. Jag vill inte ha en dubbelvagn men vill ändå kunna köra två kids samtidigt och hade därför blivit rekommenderad UPPAbabys vagn Vista som man dessutom kan  fästa på en ståbräda på. Vi fick en grundlig genomgång av proffsig personal och V var helt såld på hur tekniskt lätt vagnen var och hur liten den blev när man ska packa in den i bilen. Jag tyckte den var både lätt, snygg och praktiskt för mama på vift med bebis och 2,5 åring. Någon som provat UPPAbaby??? Vad tyckte ni??Sedan var det dags för shopping. Eller tja, så mycket shopping ett trött preggo orkar i en storstad som STHLM hahaha. Herreguuuud vad folk det är överallt. Å för att inte tala om alla ljud – jag blir trött direkt!! Å hungrig hahahahaha!!! Vi hann iallafall köpa skor (min födelsedagspresent till V) innan den stora preggo-hungern slog till. Å då blir man hungrig NUNUNUNU-jag-slår-snart-ihjäl-någon-hungrig!! Igenkänning!?!? Eftersom det var fullt de på de två första ställena vi tänkt käka lunch på, stack vi till Tures och fick bord direkt. Hon såg väl på mig att ”henne är det inte lönt att sätta henne på vänt….” och vi fick mat inom tio minuter – LYCKA!!! Maten är det allra viktigaste (det intresset delar vi, V och jag) när man åker bort någonstans och vi älskar att äta!!! Därefter var det bara till att kapitulera och dra sig tillbaka till hotellrummet för en timmes powernap. Annars hade jag aldrig orkat att vara vaken till 20.00 då NMFTG började på Globen.

Å hur den showen var och hur den drog med mig genom alla kroppens sinnesstämningar, lovar jag att berätta om vid ett annat tillfälle. För det, mina kära, kräver ett helt eget inlägg. Jag är fortfarande matt i själen av lycka efter att ha fått vara med om stående ovationer i Globen när denna makalösa person Mia Skäringer sagt sin sista replik för kvällen. Själa-lycka i renaste form och mer övertygad än någonsin att jag blivit pojk-mama av en särskild anledning.

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssssst…… Jag har lagt ut en massa länkar i detta inlägget enbart för att underlätta för er om ni är nyfikna på vart vi varit. Det är alltså inga adlinks utan bara mina varmaste rekommendationer ❤

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika