Det där med att få en flicka!

Alltså.

Jag har ju inte ens hunnit berätta att vi varit på rutinultraljud i förra veckan. Å för mig har jag faktiskt blivit mer nervös inför varje UL. Vid första barnet är man ju bara överlycklig över att få se sin första bebis och har ingen koll på HUR mycket de faktiskt kan se och mäta. Så nu med fjärde är man (iallafall jag) mycket mer nervös eftersom man ju vet hur mycket information man får och man vill att allt ska se bra ut.

Å det gjorde det. Förutom en sak som gjorde mig både konfunderad och chockad. Jag såg direkt att det saknades en sak…. en snorre!!! Efter idogt letande (barnmorskan verkligen letade) så konstaterade (med viss försiktighet så klart, you never know) hon följande; Vi väntar en flicka!!!

Va?? Va?!?! Va!!! VAAAAAA!!!!!!! Jag blev helt chockad! V också. Vi var så inställda på en fjärde pojk att vi liksom inte ens tänkt tanken på något annat.

Bebisen mådde perfekt och allt såg super ut. Förutom (enligt mig) att det fattades en snorre. Iallfall där och då i det ögonblicket. Jag är och har alltid bokstavligen varit livrädd för att få en flicka. Vet ej varför men det har alltid känns otroligt främmande för mig. Jag har har liksom alltid haft ett komplicerat förhållande till mig själv och har alltid haft svårt att ”förstå” andra tjejer. Både som barn och som vuxen. Som om att vi inte talar samma språk. Å att därpå ytterligare skopa över samhällets normer kring hur en tjej ”bör” vara och förväntningar på kvinnor i allmänhet. Det blir för mycket för mig att ta in. Å att min lott i livet är att fostra pojkar till män som inte hatar kvinnor utan som ser på kvinnan som en jämlike, stark och likasinnad. Lite så har jag känt. Å så väntar vi nu en flicka. 

Förvirringen i min själ och kropp är total. Jag vet att jag kommer att känna annorlunda inom kort. Men just nu har jag inte riktigt förlikat mig med detta. Jag vet att hon kommer komma med lika stor självklarhet in i detta liv som kejsaren gjorde och jag vet att hon valt mig av en anledning. Så jag tar in känslan. Och börjar med att vänja mig vid att inte säga lillebror till magen och smakar lite försiktig på ordet ”Lillasyster”. Känns främmande och spännande! Å sprängfyllt med kärlek!

KRAM

// Inredningsfrun

Författare: Marika

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till fyra underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM //Marika Visa alla inlägg av Marika