Det där med att belöna sig själv!

028

.

Alltså.

.

2017 kom då banne mig med besked. Veckorna fullständigt swischar förbi och jag befinner mig i paradoxen jag-vill-massor och herreguuud-vad-trööött-jag-ääär-hela-tiden. Jag antar att det är en kombo av preggo-trötthet och den årliga vintertröttheten som gör sig påmind. Eller tja… gör sig påmind… skulle snarare säga att den kommer som en slägga mot huvudet. Ni vet sådan trötthet. Det säger bara pang och så är man avtrubbad och i huvudet låter det som en tv som stått på för länge och inte har någon sändning……. piiiiiiiiiiiiiiip…..

Ja, lite så.

.

031

.

Jag försöker att hitta någon form av balans mellan jobb, livet och livet som växer inom mig. Vissa dagar är svårare än andra. Speciellt när det finns mycket roligt inplanerat. Då vill jag lägga in alla växlar samtidig och bara köra på, i de gamla hjulspåren, då det inte gick att få hejd på mig. Jag placerar mig själv i ytterligheterna stället för i den mer lugna (något tråkigare) gråzonen i mitten som jag valt att beteckna som harmoni. För det är där, i mitten, som jag mår som bäst. När jag gör lite lagom av allt och inte precis allt eller absolut ingenting.

.

001 (2).jpg030

.

Å när jag har varit extra lyhörd mot kroppens signaler, lyssnat in, analyserat tanken, känslan och vad den gör med mig och därefter tagit rationella beslut (kan vara en sådan enkel sak som att tacka ja eller nej till en fika med en god vän) så belönar jag alltid mig själv, på ett eller annat sätt. Min PS säger alltid att jag ska  vara snäll mot mig själv och köpa mig en glass. Ibland blir det en vas också…… plus en glass…. å så kanske en bukett eller två av krispiga tulpaner. Då firar jag att jag följt med kroppen och knoppen och inte emot den.

.

029

.

Iallafall.

Jag är extra glad att jag lyssnat in kroppens signaler denna vecka. För det resulterade i ett mer harmoniskt jag och en absolut fantastiskt ljuvlig vas på bordet med krispiga tulpaner i.

Det ska banne mig löna sig att vara snäll mot sig själv. Eller vad säger Ni :D?!?

.

Nu, slänga mig i soffan. Snart, somna i soffan.

KRAM

// Inredningsfrun

.

Pssssssssssssssst…… Den ljuvliga vasen kommer från Hemtex och finns i butik nu. Löp å köööp eller beställ i deras web-shop!

Det där med att rensa ur!

(Tips! Klicka på bilderna för att få dem större.)

Alltså.

Är i en rensa-slänga-sortera-period just nu. Eller tja…. mer än vanligt då eftersom jag mer än gärna slänger och rensar.

Igår rök granen och jag rensade ut allt jul/nyårsaktigt, möblerade om och passade på att slänga både det ena och det andra när Alltid ändå skulle förbi tippen med granen. Innan klockan 10.00. Ibland är det väldans bra att var morgonpigg :D.

Till helgen ska vi måla om sovrummet (eftersom det ska in en liten underbaring här i slutet av april) och då kommer det bli storstädning deluxe av garderober och byråer för att lämna plats åt bebiskläder. Mys!

img_2551

Iallafall.

Jag satt även och rensade ur gamla bilder från datorn och såg att jag ju inte hunnit lägga upp bilderna från en av de godaste och mysigaste frukostar jag någonsin varit på. Så dessa bilder kan jag ju inte bara slänga utan att ni fina har fått ta del av dem.

Det är min kära medsyster som bjöd in till frukost och reflektion dagarna innan jul.

img_2484

Det blev en  stilla stund med tid både för eftertanke och skratt och det var med lätt hjärta och tung mage som jag önskade en av mina närmsta vänner god jul.

Jag är sannerligen rik.

Rik på bomull i livet (minns ni när jag skrev om detta?) d.v.s vänner som finns finns runt om kring och som fångar upp en, likt mjuk bomull när man faller och ser till att man faller mjuk.

Rik är jag, sannerligen.

Å min finaste medsyster Marie är bomull, av dess renaste slag.

img_2532

Nu, ut i full storm. Snart, en förmiddag med thé, vän och underbaringar.

En onsdag av bättre slag.

KRAM

Det där med att gå in i v.23!

032

Alltså.

Ni som häng här hos mig ett tag (vissa redan från bloggens begynnelse) har hunnit vara med om  när Stora var bebis, tre små änglar på två graviditeter, en Lilla som blivit till, fötts och blivit stor han också. Å så nu. En liten underbaring till.

Att ännu en gång få vara med om livets mirakel.

Idag går vi in i v.23.

042

Likt mina andra graviditeter så reagerar min kropp alltid på direkten på att göra plats för ett liv inom mig. Höfter och magen fullständigt ploppar ut på en gång och i v.11 var det tydligt och uppenbart att jag inte längre var själv i min kropp och magen gick inte att dölja.

Jag mår lika bra som jag gjort med mina andra barn och enda skillnaden denna gången är att jag var 6 kg tyngre vid ”start” (hej och hå sambo-kilon) och väger nu lika mycket som jag gjorde när jag jag förlöste Lilla. Därav lite mer att bära runt på, men det är ju enbart lyxproblem.

Ryggslutet krånglar en smula men känns bättre av mina promenader (som jag fortfarande bör gå varje dag då de är en del av min terapeutiska behandling) som jag ska vara ute på en timme per dag.

034

Annars?!?

Tja…. jag är mer hungrig (äta, äta, äta), blir riktigt ap-jobbig om jag får lågt blodsocker, lite tillhörande magkrångel (järntabletter är ju bara en ren killer…..), mer blödig än vanligt och det funkar ju fint, fint när man är en HSP:are av rang…humhumhum…… Nåväl.

Summan av kardemumman är att jag egentligen inte har mer jobbigt nu, än när jag är ogravid och jag har ynnesten att vara som gjord för att bära liv. Däremot har ju förlossningarna aldrig varit min grej (tre dygn med första och ett och ett halvt dygn med andra), då båda bebisarna uppenbarligen har haft det för bra i den varma poolen i mitt all-inclusive-hotell och gjort allt möjligt motstånd för att komma ut (42+2 med båda…).

Vid första förlossningen höll Stora på att stryka med, vid andra förlossningen strök jag med, men ”kom tillbaka” så….. vad blir det denna gången?!?

Lugn och ro är det enda jag önskar. Att få vara närvarande och förstå vad som händer utan en miljarder människor som ska ”in och titta”, klämma och tycka.

Lugn och ro.

.

Å få en frisk bebis på magen som jag kan ligga och amma tills vi båda somnar.

Så.

Exakt så.

Önskar  jag att det blir denna gången.

.

Nu, dra av sig morgonrocken. Snart, ute i solen med mina pojkar.

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att inte hunnit med året!

Alltså.

Så sitter man här igen. I slutet av ett helt år som passerat och förnimmer ett nytt. I ärlighetens namn har jag inte hunnit med detta året. Som att det varit ett stort glapp mellan nyförälskelse och anti-tillstånd.

022

Ni som läst bloggen innan jag flyttade hit kanske minns vad jag skrivit om detta. Så egentligen är det ju inte så konstigt att det känns som största delen av året bara swischade förbi samtidigt som det känns som att det stått precis helt still.

Kontrasternas år, får detta bli.

Året som jag fullständigt berg-och-dalbanade mig igenom efter ett oundvikligt magplask, men pånyttföddes, där någonstans, i slutet av vansinnesfärden som varit mitt liv de senaste åren. Om än en smula kantstött och tilltufsad, men mer insiktsfull och harmonisk än någonsin. Från kaos till lugn.

Äntligen fick själen lugn.

016

Jag har lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig hamna där nere på botten igen. Jag har med tankens kraft tagit mig därifrån. Å jag kämpar dagligen med att fortsätta lyssna på kroppens signaler och att inte hamna i gamla inkörda, odugliga, strategier utan fokusera på att vara snäll mot mig själv och bibehålla fokus på min inre värderingskompass.

För det är ju mitt liv. Mina år som passerar och blir till nya. År som ska fyllas med liv, kärlek och lugn och inte allt det där andra, oväsentliga, som jag så lätt fyllt ut mitt livs godispåse med tidigare år.

Iallafall.

Jag hade egentligen tänkt att skriva om att jag varit uppe sedan 06.00 och röjt ut julen här hemma, inhandlat orkidéer och krispigt vita tulpaner och städat och fejjat hela dagen.
Men.

Istället blev det lite livsfloskel och reflektion istället.

Ja, jag säger då det. När tanken far iväg så lyder fingrarna inte mig, utan skriver vad hjärtat tänker.

Så.

Håll tillgodo med dagens text så kommer det kanske något mer lättsmält en annan dag ;).

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att firat julafton!

003.jpg

Alltså.

.

Igår firade vi jul julafton. Stressfritt, njutbart, fridfullt och med lagon julklapps-stissiga barn. Ljuvligt! Å idag har det där sköna juldagslugnet fallit över oss här hemma i stan. Fastän de små slog upp sina gröna kl 05.13 imorse, för att de så ivrigt ville leka med sina nya julklappar, ligger det en nöjdhetskänsla och nu-har-vi-jullovs-lugn i luften. Ljuvligt!

I skrivande stund sitter Alltid uppe på loftet med de små och provar de nya spelen. Allt tre lika ivriga och entusiastiska. Å jag tar ett par minuter i tysthet inne i sovrummet som är nödvändiga för mig och mitt inre. Behöver hitta kärnan när det, som nu mitt uppe i julfirandet, är naturligt livligt och fullt upp.

007

Så.

Här sitter jag, framför datorn, med hjärtat fullt av tacksamhet för att i år är kroppen och själen på samma plats, centrerade, samlade, allierade.

Å den känslan, är banne mig obetalbar.

056

.

Nu, en kort terapi-promenad. Snart, krama de små hej då.

KRAM och en riktigt GOD JUL till Er alla.

Ni är fantastiska!

// Inredningsfrun

Det där med att dukat upp!

030

Alltså.

.

Det blir en annorlunda jul i år.

Eller i år också kanske jag ska tillägga. För livet som fristående mama till två underbaringar innebär en massa dyrbar tid borta från mina små. Tid som innefattar vardag som helgdag. Å i år är inte min jul, så att säga….

Så.

Jag peppar mig full med en mass ”julafton är bara en dag, vilken som helst” och är tacksam över att jag har mina barn ett par dagar till denna veckan, vilket gör att vi firar julafton på torsdag istället. Dag som dag. Bara jag får fira med mina små.

Så.

Vi kommer att tränga ihop oss här hemma med min familj och Alltids föräldrar och fira med allt mys som hör julen till. Å en massa mat så klart! Å ni som hängt här hos mig på bloggen ett tag, vet att jag ääälskar julens dukningar. Å lycka å glädje och halleluleja när jag hittade årets julduk ”Slinga”i Nyblom Kolléns nya webshop härom veckan och den kommer att pryda bordet på vår lilla julafton här hemma på torsdag. Igår provdukade jag lite för att se hur jag vill ha det på dagen D. Min Alltid har en förkärlek till julens röda så jag kör på det klassiska röd/vit/grått med inslag av natur. Å självklart har jag fotat så att även ni kan få en liten tjuvtitt.  Håll till godo :).

012

Nu, fortsätta sätta in kort i album. Snart, somna på sofflocket.

.

Å, jag just det ja…… Såååååå skönt att vara tillbaka här på bloggen hos Er, fina :D.

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att börja på nytt!

Alltså.

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag ska börja.

Det var ett tag sedan jag satt här bakom tangentbordet, för att försöka få på pränt det huvudet tänker och hjärtat känner.

Så otroligt mycket har hänt sedan sist.

Så.

Jag börjar lite så där det-är-ju-ändå-snart-jul-mjukt och

tar en sak i taget.

Känns som en rimlig nivå att återuppta bloggandet på.

Som ni ser står jag på egna ben igen.

Bloggen behövde få eget liv.

Å jag har alltid trivts bäst att inte vara styrd, när jag känner frihet att bestämma själv och agera efter det.

Så.

Varmt VÄLKOMMEN till min nygamla blogg –

[i huvudet på] inredningsfrun

Som förvisso inte ens är halvklar än och som för tillfället saknar en sisådär antal inlägg bakåt i tiden  (som fortfarande ligger i molnet och inte kan importeras) och som fortfarande saknar en ordentlig header.

Tja…. egentligen är ingenting överhuvudtaget klart.

Men.

Jag orkade inte vänta på allt tekniskt strul som inte vill som jag vill

och jag börjar nu om på tomt bland i väntan på att allt det där andra ska falla på plats.

Å det kan ju inte blir mer symboliskt än så inför det kommande nyåret.

Att börja om på nytt, vända blad.

Så.

Här sitter jag nu, åter igen, med tusen ord och åter tusen tankar och funderingar som bara väntas på att få skrivas ner till Er, fina.

För.

Att ni har orkat vänta på mig är banne mig helt fantastiskt.

Å det är ju det som är så himlans fint med bloggvärlden, att även att vi inte alltid är fysiska människor för varandra, så finns det så mycket cyberkärlek.

Å det är därför jag har längtat tillbaka till er, fina,

och återigen TACK för allt stöd, hejarop och ”jag saknar dina inlägg” som ni tagit er tid att skriva de senaste halvåret.

Ni är banne mig helt ultrafantastiska

och det är gudagott att vara tillbaka.

Puss och KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssssst…….. En kär gammal vän bjöd över mig på glöggfrukost härom veckan.

Dagens bilder är ett urplock från en fantastisk morgon hemma hos henne. Njut!