![[i huvudet på] marika axén](https://defaultcustomheadersdata.files.wordpress.com/2016/07/blur.jpg?resize=1200,280)
Alltså.
Nyår är verkligen stort för mig. Jag ser nästan andaktsfullt emot den och samtidigt skrämmer den mig en smula. Det är alltid något speciellt med en nystart. På precis alla sätt.
Nya förhoppningar, nya funderingar, nya förväntningar. 
Året som kommer är fullt med en massa stora frågetecken för mig. Jag har alltså ett helt tomt och blankt års-papper att kunna fylla med drömmar och kärlek. Tänk så häftigt ändå!
För mig är det ovissa inte alltid en rädsla inför något som jag inte vet något om. Det är snarare en känsla av att ha makten att kunna styra mitt liv. Att fokusera på att inte låta ovissheten föra mig någonstans där jag inte vill vara. Att göra medvetna val utifrån min inre värderingskompass, inte någon annans. 
Året 2019 blir det oskrivna året som jag kommer att nå högre höjder än jag någonsin varit på. Det kommer att fyllas med det renaste av ljus och bottenlös kärlek. Svarta energier som vill förminska och kväva, låter jag bara vara och lägger ingen energi på eftersom jag låter det ljusa och tillåtande ta plats i mitt liv. Ingen ska kväva min eld!
2019 blir årets år. Lite ”Livet 2.0”. För det, tja, det bestämmer jag att det ska bli!
KRAM
// Inredningsfrun
Alltså.
Så. Jag tänkte att jag liksom la ribban igår för hur jag vill att 2018 ska bli för mig. Å löftet till mig själv blir att bli bättre på att känna in, känna av och balansera. Balansera måsten, vill göra och behöver inte göra. 
Så. Att klämma in ett ”vill göra blogginlägg” fick helt enkelt bli ett ”behöver inte göra ett blogginlägg”. Å idag känns det lite extra skönt och varmt i magen att jag lyssnade på mig själv. Att inget liksom försvinner bara för att jag inte gör det nu, nu, nu. Att jag hinner ändå. Att jag alltid hinner balansera och känna in.
Så. Gårdagen gick i balansens tecken. Inte för mycket av något alls. Lugn och ro.
Medsyster och hennes P, fixade bubbel (å goda snittar å chokladpralin till kaffet) och vi fixade gratinerad hummer. Å det blev den mysigaste och skönaste nyår på länge. För när lunchen övergick till sen eftermiddag och det var dags för att kolla fyrverkerier vid slottet, så gick vi sedan hemåt, V, kejsaren och jag. Till vår lilla lägenhet i stan. Satte oss vi köksbordet och smuttade på ett glas djuprött vin, spelade Bezzerwizzer, till ljudet av kejsarens joddlande, Spotify och några festfirare som tjuvstartade raketfirandet.
Jag hoppas att ni fick ett precis sådant slut på 2017 som ni önskade och likaså starten på 2018. Jag hoppas att ni får börja mjukt, kroppsligt och mentalt. För det, mina fina, är ni värda.
Alltså.
Efter förra veckans abrupta avbrott (telefonen tvärdog) mitt i live:et, så hade jag back-up av en extra-laddare denna gången. Jag ville ju inte, för allt smör i Småland, att ni skulle missa denna ljuva skapelse till bukett, som döptes till ”Nyårsfyverkeri”. Ros, syrén, anemon, eucalyptus och en massa annat fint (som jag inte minns namnen på) blev kompositionen i årets sista fredagsbukett.
[i huvudet på] marika axén 
