Det där med att gå in i v.23!

032

Alltså.

Ni som häng här hos mig ett tag (vissa redan från bloggens begynnelse) har hunnit vara med om  när Stora var bebis, tre små änglar på två graviditeter, en Lilla som blivit till, fötts och blivit stor han också. Å så nu. En liten underbaring till.

Att ännu en gång få vara med om livets mirakel.

Idag går vi in i v.23.

042

Likt mina andra graviditeter så reagerar min kropp alltid på direkten på att göra plats för ett liv inom mig. Höfter och magen fullständigt ploppar ut på en gång och i v.11 var det tydligt och uppenbart att jag inte längre var själv i min kropp och magen gick inte att dölja.

Jag mår lika bra som jag gjort med mina andra barn och enda skillnaden denna gången är att jag var 6 kg tyngre vid ”start” (hej och hå sambo-kilon) och väger nu lika mycket som jag gjorde när jag jag förlöste Lilla. Därav lite mer att bära runt på, men det är ju enbart lyxproblem.

Ryggslutet krånglar en smula men känns bättre av mina promenader (som jag fortfarande bör gå varje dag då de är en del av min terapeutiska behandling) som jag ska vara ute på en timme per dag.

034

Annars?!?

Tja…. jag är mer hungrig (äta, äta, äta), blir riktigt ap-jobbig om jag får lågt blodsocker, lite tillhörande magkrångel (järntabletter är ju bara en ren killer…..), mer blödig än vanligt och det funkar ju fint, fint när man är en HSP:are av rang…humhumhum…… Nåväl.

Summan av kardemumman är att jag egentligen inte har mer jobbigt nu, än när jag är ogravid och jag har ynnesten att vara som gjord för att bära liv. Däremot har ju förlossningarna aldrig varit min grej (tre dygn med första och ett och ett halvt dygn med andra), då båda bebisarna uppenbarligen har haft det för bra i den varma poolen i mitt all-inclusive-hotell och gjort allt möjligt motstånd för att komma ut (42+2 med båda…).

Vid första förlossningen höll Stora på att stryka med, vid andra förlossningen strök jag med, men ”kom tillbaka” så….. vad blir det denna gången?!?

Lugn och ro är det enda jag önskar. Att få vara närvarande och förstå vad som händer utan en miljarder människor som ska ”in och titta”, klämma och tycka.

Lugn och ro.

.

Å få en frisk bebis på magen som jag kan ligga och amma tills vi båda somnar.

Så.

Exakt så.

Önskar  jag att det blir denna gången.

.

Nu, dra av sig morgonrocken. Snart, ute i solen med mina pojkar.

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att firat lite julafton igen!

jul-m2

Ett utslaget preggo med benen i högläge.

.

Alltså.

Efter att ha firat julafton nummer två igår, är det juldagen igen för min del idag.

Efter att överlämnat mina små underbaringar dagen innan julafton, blev det en tripp ner till min käre bror och hans familj en snabbis. Känns som att jag inte har ro att vara hemma när de små inte är det. Saknaden blir för påtaglig och jag har lärt mig att bästa sättet för mig att hantera tomheten är att hitta på andra saker att göra.

Så.

Snabbtur till Skåne blev lösningen och där med infann sig också lugnet och julefriden genom glatt umgänge med min familj och den traditionella rimstugan, som sig bör på dan före dopparedan.

Igår tog jag och Alltid tåget hem till stan igen för att därefter fira julafton med hans familj.

Å det blev åter igen en mysig julafton med fantastiskt god mat, sång och julklappslek.

Precis allt som jag önskar att min julafton ska se ut. Eller rättare sagt, så bra som en julafton med halvt hjärta kan bli.

Å det var då det slog mig. Att snart kommer ju ett till litet mirakel till världen och nästa jul har jag tre underbaringar vid min sida. Tre små pojkar.

Å även om jag fokuserar på att leva och acceptera nuet så kändes det med ens lite lättare att känna in framtiden. Mycket lättare.

027

.

Idag sänder jag alla Er som av någon anledning känner er en smula sorgsna, halva i hjärtat och ensamma extra kärlek och värme. Jag tänker på Dig idag! I dag finns du i mitt hjärta.

.

Nu, påklädning. Snart, efterlängtad promenad med saknad vän.

KRAM

// Inredningsfrun