Alltså.
Jag skulle kunna skriva en bok om det här med moderskapet, moder jag och moder jord. Symbiosen mellan bebis och mama, mama och bebis. Hur båda två får varandra att växa, på så många sätt.
Hur livet helt plötsligt bara stannar upp, men samtidigt fullständigt rusar fram när bebisen äntligen kommer till jorden. Hur hjärtat nästan håller på att svämma över i vetskapen om att Han valde just mig till mor, av alla miljarder människor, under livstider efter livstider.
Men.
De orden som behövs för att kunna beskriva och försöka förklara allt detta, är samtidigt både för fjäderlätta och för tunga för att kunna formuleras till något greppbart.
Å jag antar att det liksom summerar hela moderskapet. Att denna enorma kärlek till barnet inte riktigt går att greppa och fånga. Än mindre få ner i små ord som både känns små och ovärdiga denna kärleks-ynnest. För hjärtats ord kan jag än så länge bara förmedla när jag har barnen i min famn, nära nära.
Tre mirakel har valt ut mig. Tre äro mina. Tre kärlekar. I denna livstid.
Å jag, tja, jag är sannerligen rikast i världen.
♥♥♥
KRAM
♥♥♥
// Inredningsfrun
Pssssssssssssssst…… Lata höstdagar inomhus spenderas bäst i horisontellt läge och med mjukaste onpiecen och icke-sticksiga ullsockor (från Cubus).