Alltså.
Idag börjar jag mjukt. Väldigt mjukt. Vissa dagar är detta mer viktigt för mig än andra och jag jobbar fortfarande jättemycket på att verkligen känna in mig själv, hur jaget mår. Att inte bara hoppa ur sängen och göra allt, på de där invanda rutinerna som fokuserar på att få saker gjorda, så fort som möjligt, så att jag hinner med så mycket som möjligt. Tidseffektiv, organiserad, fokuserad och med total ignorans på kroppen och själens signaler. Jag visste inget annat, kunde inget annat och trodde att jag inte ville annat. Å till slut sa kropp och knopp – STOPP – nu vill vi inte längre vara med på det här vansinniga prestationståget! Å nu ett och ett halvt år efter fallet, börjar jag få rutin på att lyssna in kroppen, jaget och själen varje morgon. Som idag. Mjukt, varmt och stilla. Både för kropp och knopp och mage.
Kejsaren sover fortfarande efter en febernatt från gårdagens 5 månders vaccination. Å jag sitter i morgonrock med Nyhetsmorgon som skvalar lugnt i bakgrunden och till smattret av regn mot fönsterblecket. Med frukost i magen och en skvätt kaffe med varm mjölk som sällskap bredvid mig. Tja, idag lyssnar jag verkligen in kroppen och samlar energi. Å om bara ett par timmar är underbaringarna här igen och stora familjen samlad. Å hjärtat helt igen. Som jag längtat!
♥♥♥
KRAM
♥♥♥
// Inredningsfrun
Åh fy vad jag känner igen mig. Har ju också ”gått på grund” och jobbar med att känna in. Men idag var jag på prestationståget igen. Barnen protesterade, kroppen protesterade och nu sitter jag på jobbet med klumpen i halsen och oförmågan att göra något vettigt alls.
Varför är det så svårt att varva ner, lyssna in och våga?
GillaGillad av 1 person
För att vi är för hårda mot oss själva, ställer för orimliga krav i relation till vad vi har, är och står. Vad är viktigt just nu, brukar jag tänka och så ställer jag in värderingskompassen efter det. Är tid med barnen viktigast? Familjen? Att våga vara ensam? Stanna upp, känn in och gå mot dina värderingar. Du ska se att ingen tycker om dig mindre för det, snarare tvärtom. Styrkekramar ❤
GillaGilla
Hej 🙂
Vad var det som hände när din kropp sa ifrån? Varför jag frågar dig om detta är att jag funderar på om min kropp börjar säga ifrån. Jag är i de läget när jag inte vet varken ut eller in längre. Men jag förstår om du inte vill skriva om det här. Va rädd om dig 🤗.
GillaGillad av 1 person
Jag har tänkt att försöka förklara detta inom kort. Men då måste orden komma till mig. De brukar göra det när tiden är rätt. LYSSNA på kroppens signaler. Förträng inte. Var har du ont? Vart spänner du dig? När spänner du dig? Hur känns hjärtat? Hjärnan? Känn in?
Lyssna in. Ta minst en timmes promenad varje dag utan telefon, musik eller någon annan input än doften eller ljuden som naturen ger dig. KRAM ❤
GillaGilla