![[i huvudet på] marika axén](https://defaultcustomheadersdata.files.wordpress.com/2016/07/blur.jpg?resize=1200,280)
Alltså.
Sedan jag födde Stora för snart nio år sedan har jag inte läst några dagstidningar på nätet alls. Förvisso inte i pappersform heller, men det är inte själva grejen. Mitt hjärta klarar helt enkelt inte av att läsa om när barn far illa och utsatts för övergrepp. Det känns bokstavligen som att någon rycker ut hjärtat ur min kropp. Text och ord om vad barn har och utsätts för, etsar sig fast i mitt inre som smält socker på huden. Det liksom klistrar sig fast och bränner tills huden smälter sönder. Å det där orden gör så fruktansvärt ont, både då i nuet och länge, länge efteråt. För bakom varje ord jag läser, finns ett barn. Ett barn som inte får vara barn. Ett barn som inte skyddats från världens ondska. Ett barn som för alltid är ärrad. Å när jag håller mina egna barn i famnen blir smärtan så oerhört tydlig.
Å mitt hjärta brister. Tusen och tusen gånger åter. Å jag skonar mig själv genom att inte läsa. Jag vet vad som händer ändå och tänker att jag inte kan rädda ett barn genom att läsa om det i en dagstidning.
Men.
Jag läser på om dem som klarar av att hjälpa och jobba för utsatta barn. De som klarar av att vända hatet, ångesten och illamåendet till att hjälpa, skapa förutsättningar och reglera lagar. De som kämpar, slåss och gör skillnad. Å ECPAT finns för barnen. Å de kräver att lagarna kring utsatta barn och spridning av bilder över nätet ändras för att skydda de utsatta barnen #backabarnen.
”Varje månad får polisen och ECPAT in över tusen tips på sexuella övergrepp mot barn på nätet. För att hitta barnen som utsätts behöver lagstiftningen om datalagring anpassas, just nu kan polisen inte utreda många av de tusentals tips som kommer in. Ett utsatt barn har inte tid att vänta.”
Via #backabarnen kan du skriva under och stödja ECPAT och utsatta barn. Vi lever i en värld med ständig uppkoppling och yngre och yngre barn har fri tillgång till mobiltelefoner, Ipads och datorer. Hur skyddar du ditt barn? Hur skyddar samhället ditt barn? Ett barn är alltid någons barn. Vi får inte blunda för andras barn. Vi vuxna måste ansvara för dem som inte kan själva.
Stöd ECPAT i deras kamp mot sexuella övergrepp på barn. Swicha ett bidrag och skriv under för stöd i #backabarnen. HÄR kan du bidra.
Mina barn är dina, dina barn är mina. Vi skyddar dem tillsammans genom kunskap som vapen. Min kropp är min, och din är din. Du äger rätten till att göra vad du vill med ditt sinne och kropp och låt ingen annan få dig att göra saker som får dig att må dåligt. Detta förmedlar jag till mina pojkar. För mig blir det att ge mina pojkar ett vapen mot förövare.
Detta inlägg bara kom till mig idag. Som att jag bara var tvungen att få ur det ur systemet. Kanske var det för att vi är samlade alla fem här hemma. När tre underbaringar finns nära, nära. Å jag kan krama om, viska i örat att de betyder allt och hur mycket jag älskar dem. Att jag skulle ge mitt sista andetag att skydda dem. Å då viskar hjärtat tillbaka till mig, att jag måste skydda dem alla.
Mina barn, dina barn. Tillsammans.
♥♥♥
KRAM
♥♥♥
// Inredningsfrun
[i huvudet på] marika axén 