Alltså.
Jag har inte tagit fram datorn på snart en vecka. Livet har liksom kommit emellan. Jag lovade mig själv (och familjen som ofta känner mig bättre än jag själv) att ta det filbunke efter en alltför hektisk decembermånad.
Å det är ju just det här, med livet, att det är alltid en massa annat än det som syns utåt. Man går igenom små micro-kriser, tacklar, avväpnar och släcker strider inombords mest hela tiden. För det är ju så livet är och ser ut. Det mesta pågår inom en!Iallafall.
För mig är avsaknaden av sömn (både min och kejsarens) det som upptar mest av livet just nu. Ja, ja, det är väl inget nytt under solen att småbarn inte sover. Å det är sant! Å det är jag dessutom väl medveten om som trebarnsmama. Skillnaden för mig den här gången nu, med tredje barnet, är att jag inte har samma utgångsläge när det kommer till energimarginaler som med de förra två kidsen. Å när man då får ytterligare en icke-napp-flask-vägrande-tutt-älskande (som dessutom vägrar gröt) bebis, tja, då ryker nattsömnen. Å när dessutom kejsare är redo att erövra varenda liten detalj som världen har att erbjuda om dagarna, tja, då vill han inte sova då heller. Å med det menar jag ligga i vagnen och streta emot fyrtiofem av de sextio minuterna man är ute å går. Å visst, jag kan ägna dagarna att vara ute och gå så att kejsaren får sova. Men då har jag ingen tid att vila själv. Å när man blir väckt varannan timme varje natt i åtta månaders tid, tja, då behöver man sin vila. Både bokstavligen och själsligt.
Så. Denna veckan har jag skalat bort precis allt som inte är fokus på överlevnad. Å dessutom tyckte BVC att jag skulle sluta amma – mitt välmående först! Så. Nu försöker vi vända icke-sova-skutan och dessutom ta bort det bästa kejsaren vet – trygghet, värme, mat och kärlek komprimerat i två långlökar. Å för mig som tycker att amning är den vackraste och ömmaste av tryggheter du kan ge ditt barn, känner en smula skuld över att jag ska sluta amma ”bara” för att jag ska få sova om natten.
Så. Nu har vi en ”det-blir-ingen-mer-tutt”-kamp, kejsaren och jag, å den är energikrävande kroppsligt och själsligt i sig. För båda två. Å visst hade det varit lätt om kejsaren bara ville ta napp eller flaska. Men lätt, är tydligen inget vi utövar i detta hemmet. Det är sedan gammalt…… Så. Nu vet ni vad tystnaden beror på. Icke-sov och icke-tutt och en himla massa packa, packa, packa ovan på det. Vi flyttar ju snart, snart. Eller tja,,, man skulle kunna tro att det är snart om man befinner sig i lägenheten. För att bara packa ”lite” är tydligen inte heller något vi utövar i detta hemmet…host… host……
Nu, sova sängen. Snart, tutt-kamp.
KRAM
// Inredningsfrun
Psssssssssssssst……. Till min V! Tack för att du bär vårt barn till mig, om natten, när jag är för trött. Tack för att du lagar frukost och sätter på kaffe till mig fastän du går upp 05.00. Tack för att du masserar mina fötter varje kväll i soffan när promenaderna med kejsaren varit många och långa. Tack för att du påminner mig om att andas när det oftast bara är luft jag behöver för att landa. Tack för att du är den allra bästa, coolaste, lugnaste papan i världen. Är så grymt impad av dig och hur du är med vår son. Tack vare dig känns det lätt när det är svårt och ljust när det är mörkt. Jag älskar dig idag, imorgon och för all tid, i detta liv och i nästkommande.
Åh, det är inte alltid lätt att vara mamma! Men du för nog rätt i att sluta amma, ni mår nog båda bäst av en pigg mamma ❤️.
När jag slutade amma min första fick jag rådet att ge gröt på kvällen innan läggdags då det tydligen ska ge mättnadskänsla länge, jag tyckte det funkade bra för oss.
Gissar att du har erfarenhet och fått bra råd av BVC, men om inte så är det ett tips just när man håller på och sluta eller har slutat.
Du är hans bästa mamma även om det känns i hjärtat när man slutar amma ❤️
Kram
GillaGillad av 1 person
❤️ Så fint skrivet till V!
Hoppas tutt-kampen snart är över, så ni får sova.
GillaGillad av 1 person
Åh vad jag känner igen det där. Jag hade också en son som vägrade napp och flaska. I nio månader ammande jag varannan timme dygnet runt. Med en son som dessutom vägrade ligga i vagnen. Men jag var bara 21 år och hade endast ett barn. Men det var tufft. Efter nio månader sa bvc till mig att jag var tvungen att sluta amma för min egen skull. Tufft beslut men så här efteråt förstår jag att det var rätt. Jag hade inte orkar.
Ville egentligen bara säga att jag förstår dig och att du är fantastisk!
GillaGilla
Åh jag känner så väl igen det där, att känna sig skyldig för att man slutar amma (fast jag i mitt fall verkligen ville det, för MIN skull). Men det ÄR rätt beslut och den där skuldskänslan ger ju med sig ganska fort. Så heja dig, jag kör pom-poms och tycker du är grym som kämpar för det kommer att bli bra. Men jag förstår din känsla och förminskar den absolut inte. Stora kramar av kärlek ❤
GillaGilla
Hej!
Tack för att du delar med dig. Här är en till som kämpar för att få några sammanhängande timmar sömn på natten med en snart fem månaders bebis. Även min gosse vägrar napp, han föredrar också ”the real deal” att snutta på om man säger så. Flaska har vi inte börjat med ännu så det vet jag inte hur han tar. Min större tjej vägrade välling när hon var bebis men där fungerade faktiskt gröten bra. Lillgrabben har börjar få smakportioner av gröt och jag tror det verkar lovande. Amningen är ju faktiskt en mysig stund med sin bebis så jag förstår att det är lite mixade känslor att sluta med det. Samtidigt måste ju livet fungera i övrigt. När man är mitt uppe i hela karusellen med dessa uppstyckade nätter så känns det ju som att man aldrig ska få sova en hel natt igen. Det tar på krafterna sannerligen. Lycka till med din kamp! Styrkekramar
GillaGillad av 1 person
Fin du e! Så ärlig o go! Rå om dig o dina fina o gott o läsa din kärlek o uppskattning till V! Puss på dig! ❤️🤗❤️
GillaGillad av 1 person
Hej!
Förstår dig till fullo! Jag har min snart 8 månaders son som var precis likadan, dock sov han dagtid som han skulle med undantag för att han ville ammas varannan timme även då som nattetid. Han vägrade självklart napp trots idoga försök från första dygnet, likaså nappflaska med ersättning. Jag orkade helt enkelt inte med att vara tillgänglig mest hela tiden och knappt någon tid för mig själv, hur mysigt ammningen än var. Så från 4 månader började vi med små smakportioner inkl gröt, var väl inget jätteintresse först, men det tog sig. Dock fick vi kämpa med flaskan oavsett om det var pappa eller jag som gav, ersättning var helt uteslutet, prövade olika vällingmärken, men tillslut köpte vi tetrapaken som är färdigblandade och värmde lite lätt i micron och helt plötsligt slukade han en hel flaska. Sedan gick det ge vanlig välling utan problem. Och kors i taket, för knappt en vecka sedan har han börjat använda napp efter att ha suttit och plockat med den bland sina leksaker. Så undrens tid är inte förbi!
Sen är ju alla barn olika, men ge inte upp!
Min son vaknar fortfarande på natten några gånger och behöver hjälp att somna om, så inga helnätters sömn här än… Lycka till och helt rätt att prioritera din och familjens tid framför det mediala!
/ Sisela
GillaGillad av 1 person
Är mamman glad är barnen glada, det är sen länge
Du gör rätt i att lägga ner amningen även om det såklart känns i hjärtat ditt. Men får du sömn kan du bara överrösa honom med ännu mera kärlek under dagtid. Kör så det ryker
GillaGillad av 1 person
Känner igen mig så väl! Jag var också ”tvungen” att sluta nattamma när bebis var åtta månader för att få sova. Man fungerar inte utan sömn. Så med alternativet att sluta amma eller fortsätta vara ett vrak utan sömn så tror jag att hela familjen vinner på om nattamningen tar slut.
Det är tufft och man har dåligt samvete, men det går över! Snart är det bättre och då är sömnbristen ett minne blott…
Kram!
GillaGillad av 1 person
Du är ju en fantastiskt härlig människa! Så fina texter, alltid intressant att läsa, den värme du sprider, och humor. Kämpa på! Själv har jag känt mig enormt mycket piggare efter att ha slutat amma mina 3 barn.
GillaGillad av 1 person